Unison - Let's unite tonight

Ska snart iväg på inspektion tillsammans med någon från Räddningstjänsten. De ska komma hit och kolla lokalerna till Sjöviksfestivalen, det borde nog inte vara några problem när det gäller utrymmningsvägar hoppas jag. :S

Nu är det bara några dagar kvar till påsklovet, som är mitt sista lov innan jag slutar här. Det ska bli skönt att komma hem lite och smälta allt som har varit den sista tiden. Få lite distans liksom. Jag tror att det kan bli ett trevligt lov.

På fredag ska jag fota Hardcore Superstar och på lördag Elin Ruth Sigvardsson. På söndagen åker jag till Stockholm där jag ska träffa Oskar, för att gå på Rockfoto-träffen på måndagen. Japp, ni läste rätt. Oskar har fått jobb som skribent på Rockfoto. Skitkul tycker jag! Att ha en vän att göra detta tillsammans med. Hoppas att han också ska med på Peace & Love i sommar. Det skulle vara skoj!

Sen hoppas jag på att träffa lite Västerås-kamrater i nästa vecka. Det var alldeles för länge sen, hoppas att folk har tid.

Nu måste jag dra iväg på den där inspektionen.

Det gör det.

Men jag tror att det här är det bästa iallafall. Det är svårt att veta när man inte kan se in i framtiden. Men jag känner mig glad när jag tänker på sista tiden. Det borde väl vara det som räknas?

Man har gått igenom mycket här på Sjövik. Det har snart gått tre år och jag kan bara säga att det känns som att det har gått tio år, minst. Samtidigt som det känns som att det var nyss jag kom hit och Emma och jag stod här inne och packade upp mina saker och jag var jättenervös för hur det skulle bli att gå här.

Den senaste tiden har jag pratat mycket om hur det var förr. Jag tror att det är rätt naturligt nu när slutet börjar närma sig, Men också för att jag har varit tvungen att gå tillbaka och försöka minnas hur jag tänkt vid andra sådana här tillfällen. Det är mycket gammal skit som har kommit upp till ytan i och med att jag börjat gräva i det förflutna. Saker som jag hade glömt eller förträngt och som har varit lite jobbiga att ställas inför igen. Men det har även varit fina grejer som jag hade glömt och som gjorde mig så glad att minnas.

Jag har redan skrivit mycket om det som har varit och ska väl inte skriva så mycket mer om det just nu. Nu handlar det om framtiden och det som komma skall. Som folk säkert har fattat så har jag gått i funderingar om huruvida jag ska vara kvar här den sista tiden eller inte. Det har varit många vändor fram och tillbaka men jag bestämde mig i fredags att efter den här helgen MÅSTE jag bestämma mig. Jag tror att jag har gjort det nu.

Jag har alldeles för mycket åtaganden i skolan för att jag ska kunna sticka härifrån nu, jag och Åsa har försökt att jobba undan så mycket som möjligt men det är fortfarande massor kvar. Men framför allt vill jag inte bara ge upp.

Jag vill inte ge upp på mina vänskapsrelationer här även om det har känts som att andra har gjort det ibland. Jag hade också gjort det innan sportlovet och hade egentligen bestämt mig för att jag inte skulle komma tillbaks efter det lovet. Men jag tror på oss och jag tror att vi kan hitta tillbaks igen. Jag vill...och jag tror (hoppas!) att andra vill det också.

Jag var precis ute på en promenad med några stycken. När vi kom fram till korsningen i Folkärna valde de andra att gå den längre rundan medan jag valde att gå den kortare. Ångrade mig efter en stund. Det blev väldigt symboliskt, jag valde den kortare och enkla vägen medan de andra gick den längre tillsammans. Jag skrattade lite för mig själv när jag kom på det där med symboliken i det hela när jag tänkte att jag borde ha gått den längre med de andra.

Där och då bestämde jag mig för att jag blir kvar här.

Helgen får avgöra.
Det får bli som det blir.

---

SENARE

12 maj 2005
"Jaja, igår sökte jag iaf till musiklinjen på Sjöviks folkhögskola. Det gick ganska bra får jag väl säga. Jag var sååå nervös! Innan jag skulle ha mitt gruppledningsprov bestämde jag mej för att jag skulle låtsas vara världens mest självsäkra människa. Det gjorde jag också. Men när jag kom ut så släppte det bara och jag började skaka som fan så jag var tvungen att sätta mej en stund. Just gruppledningsprovet gick väldigt bra tyckte jag. Vi får väl se om man har vad som krävs. Väntar med spänning på brevet?"

31 augusti 2005
"Jaha. Då var man hitflyttad då. Än så länge går det väldigt bra. Har haft skitkul ända sen jag kom hit. Goa klasskamrater och så...och bra grannar. "

23 december 2005
"För den som inte vet så har den här terminen på Sjövik varit sååå mycket mer än va jag hade föreställt mig. På alla plan! Både positivt och negativt. Det största som har hänt är väl att jag blivit olyckligt kär. Jag har iofs pratat med personen i fråga och allt känns bra och så men det tär på en. Vi är iaf bra vänner och det känns skönt. När jag kommer tillbaks till skolan efter lovet ska jag verkligen försöka ändra mitt tankemönster. Vill verkligen att sista tiden på Sjövik ska vara bra och att jag får vara glad. Kan ju inte göra något åt vissa saker men det jag kan ändra på ska jag försöka ändra på."

13 maj 2006
"Fina människor som man har spenderat året med. Satt och kollade på vårt klassfoto som togs någon dag/vecka in på höstterminen. Då visste man ingenting om allt som skulle hända. För det har verkligen hänt så sjukt mycket i mitt liv sen jag kom hit. 11 dagar kvar...fan va jobbigt."

24 maj 2006
"Vet inte vad jag ska skriva. Vet bara att jag måste få ur mej lite ångest. Idag lämnade jag sjövik för sommaren och det har varit en jobbig dag rakt igenom. Många avsked har det blivit. Vissa kommer man ju antagligen aldrig mer att träffa. Det gör ont i hjärtat. Alla är så fina. Tack för alla fina dar."

26 augusti 2006
"Ja, nu sticker jag då. Flyttar hem efter tre månader. Haha, känns helt absurt att jag kommer somna i min säng på Storgården ikväll. Heeelt sjukt."

13 september 2006
"Jag kan inte annat än att skratta åt mej själv. Nu sitter jag här hemma i Västerås som jag längtade så till. Räckte med att jag lyssnade på The Trapeze Swinger så vill jag tillbaks till Sjövik. Det är aldrig bra liksom. Haha."

4 oktober 2006
"...och jag är glad för er skull. Vissa dagar är jobbigare än andra men jag försöker hela tiden. Mer kan jag inte göra."

10 december 2006
"Finns inte så mycket att säga om kvällen. Vi har pratat om att lära känna varandra. Och att jag höll på med och lärde kännna Ylvas, Hannes och Adams händer. Jag ÄLSKAR händer! Det finns så mycket erfarenhet i dom. Och man kan känna det så lätt. Ja. Jag tror att jag kan ha hittat några här."

17 januari 2007
"Vill säga tack till folk som gjorde min dag lite bättre igår. [Carro, Kristina,Sabina, Hannes, Johanna, Jessicka, Anna-karin] Egentligen gjorde dom inget speciellt men dom tillsammans fick upp mitt humör. Och dom är fina."

28 mars 2007
"Det blev inget häng med Kristina för hon försvann. Det blev istället häng hos Adam och Hannes [atam å johannes HMMMMMM] :) Var trevligt som attan, det var lite som i höstas, det enda som fattades var Nalle Puh-saga. Halleluja för folkisliv. Osv."

24 april 2007
"Förresten så gifte jag mej i helgen. Med två av dom bästa människorna i världen, så jag är rätt nöjd."

25 maj 2007
"Sitter på ett öde Musicum och skriver detta sista inlägg innan det är dags att åka hem för sommaren. Det känns jättekonstigt och dagen har varit förjävlig. har gråtit nästan hela dagen, värst nu på eftermiddagen och kvällen. Jag vet att det går över men just nu gör det bara ont... ...jag älskar er! <3"

26 augusti 2007
"Det känns som att det här året kommer ge mycket. Någonting kommer att hända. Det måste hända saker det här året. För min del i alla fall. Det är lite sista chansen på nåt sätt. This is the year..."

17 september 2007
"Jag älskar att jag varje dag inser hur bra jag har det just nu. Det känns bra för det är för mig ett tecken på att jag inte tar något för givet och att jag verkligen uppskattar min tid här. Det är en otrolig skillnad på hur det har varit tidigare när det gäller mitt humör och mina känslor i allmänhet. Visst, det finns en grej som inte känns så jättebra nu men jag jobbar på det. Och det tänker jag inte låta komma ivägen för det här.

Det är inte ofta jag säger något sånt här men jag tycker fan att jag förtjänar att få må bra ett tag nu."

6 januari 2008
"Nu ska jag börja min sista termin på Sjövik. Någonsin. Det känns konstigt och jag är av någon anledning nervös för att åka tillbaka. Jag tror aldrig att jag har varit nervös för att återvända efter ett lov förut. Jag har funderat en del vad detta kan bero på. Jag kan tänka mig att det har en del att göra med min önskan om att den här terminen ska flyta på utan större hinder. Det har inte varit en termin som gått utan att det har varit något trubbel för antingen mig eller någon av mina vänner. Och självklart kan det ju inte vara perfekt, men det känns som att om det är en termin jag skulle vilja var så nära perfekt det går så skulle det vara den här."

19 januari 2008
"I tried to live alone but lonely is so lonely you know so human as I am, I had to give up my defences so I smiled and tried to mean it to let myself let go...

...my face is not sad, but inside I'm sad?"

2 mars 2008
"Ikväll har jag varit på Ängsvillan och hängt med lite folk som är här, bland annat Bäsingers som har rephelg. Det har varit jättemysigt att bara sitta och prata med alla, det är sånna här kvällar som gör Sjövik till den bästa platsen på jorden. Och det är stunder som dessa som får mig att tvivla på mig själv och det jag har tänkt."

14 mars 2008
"Helgen får avgöra. Det får bli som det blir.."

Direkt när jag kom tillbaks till skolan så infann sig den där känslan igen. Den har blivit starkt förknippad med Sjövik som plats. Undrar hur det kommer att bli...

Ligger i sängen i akvariet på Ängsvillan (orkar inte förklara) och slösurfar. Oskar har gjort detta rum till sitt kontor nu medan han jobbar med Silverpennies hemsida. Jag är här för att vi ska välja ut bilder till sidan. Det är ganska svårt för vi är rätt trötta på bilderna vi har och skulle behöva ta nya, när vi nu ska hinna med det. Jag har dessutom ingen inspiration till att fota just nu. Det är väldigt olägligt med tanke på att jag ska skicka in bilder till Biskops Arnö snart, om jag nu ska göra det. Kanske väntar i ett år till. Detta mest för att OM jag nu skulle komma in skulle det innebära att jag var tvungen att bo på skolan och jag är lite less på internatboende nu efter tre år här. Vi får se...

Att åka till Örebro var en bra grej, det var skönt att komma härifrån och trevligt att träffa Sofia, Johanna och Marie också. Det händer alltför sällan.

Nej, kolla bilder var det ja.

Står vid en fräsch Mac-dator (jag vill ha!) på Musikhögskolan i Örebro. Hannes, Marie, Calle och Julia är inne och gör prov och jag och Johanna sitter och ugglar. Är trött som ett as! Jaja, berättar mer sen.

---

SENARE


Photo Booth är typ det roligaste som finns. Funderar på att skaffa Mac bara därför...

Nu sitter jag vid en annan Mac, fast denna gång i en datasal. Mycket fräscha lokaler här måste jag säga. Blir lite sugen att gå här men sen inser jag att jag inte vill bli lärare så jag tror inte att det är aktuellt.

Det känns som att vi har varit här i typ tre fyra dagar trots att vi bara är inne på dag två, som är den sista. Vi åker hem till Sjövik direkt när alla är klara med sina prov. Ska bli skönt att sova i sin egen säng i natt faktiskt. Fast nu kom jag på att mitt rum ser ut som ett bombnedslag och det är ju aldrig kul att komma hem till. Får städa där någon dag.

När vi kommer hem ska vi repa med kill-vokalensemblen. Kommer säkert gå väldigt bra med tanke på hur trötta vi är, men vi lär ju repa så vi får något gjort. Sen är det ju kul så klart!

Drömde en jätteläskig mardröm i natt som jag inte har släppt riktigt än. Jag ska ju alltid analysera drömmar och försöka komma på var de kommer ifrån, men jag kan inte riktigt förstå den här drömmen. Läskig var den iallafall. Skulle inte vilja vara med om det i verkligheten. ;)

Tror att jag ska gå nu, börjar få lite ont i sittmusklerna (läs rumpan) och det är ganska dålig luft här inne så jag börjar få ont i huvudet.

Jag kommer ha sån jävla träningsvärk i magen imorgon. Vi hade musikalafton ikväll och jag sjöng två låtar, den ena krävs det typ Hulkens energi för att orka med. Iallafall närman sjungit den typ tio gånger per dag i två dagar. Det gick väl skapligt antar jag. Som jag sagt tidigare ikväll, jag säger ingenting förrän jag lyssnat på det.

Imorgon bär det av till Örebro, ska följa med som stöd åt Hannes som ska söka Musikhögskolan. Eller, jag ska väl mest fungera som pausfågel när han inte har några prov. Sen passar det ju bra att jag kan passa på att träffa Johanna och Sofia också.

Funderingarna fortsätter. Nu har jag iallafall öppnat mig för folk och sagt vad jag känner och tänker. Jag känner mig otroligt sårbar men jag tror att jag var tvungen att börja snacka om det med folk. Klarar inte att vända på den här situationen ensam.

Pust! Magmusklerna värker redan, fan vad jag är otränad. ;)

Den här dagen har varit lite konstig. Det har varit upp och ner och hit och dit med det mesta, och för att inte tala om en sjukt stressig dag. Men stressgrejen känns bra, jag har fått en del gjort idag och jag njuter på nåt konstigt sätt av att vara stressad. Då är det som att man gör nytta och att man behövs, om inte annat att man behövs av sig själv. Ja...

Det har även varit en del oväntade samtal idag. Det bevisar verkligen att man aldrig kan vara säker på någonting och att saker och ting kan förändras ganska drastiskt. Att det är så var ju i och för sig ingen nyhet med tanke på hur sista tiden har varit, men det här var inte direkt väntat.


Att redigera bilder är ett bra sätt att distrahera tankarna.

Ikväll var jag först på Ängsvillan och hängde med Adam och Oskar och efter det så följde jag med Oskar hem till Reddis och kollade på film. Det var fint att umgås lite med Adam, saknar honom och den vänskap vi hade förut. Nu känns det inte helt hopplöst att vi kanske kan hitta tillbaks till varandra. Tänk så lite som krävs för att någonting ska kännas och upplevas på ett helt annat sätt. Tack för inbjudan ikväll Adam! [Atam]

Fan vad sent det är! Kommer aldrig i säng innan klockan 02.00 nuförtiden.

Ibland känner jag mig som en papegoja när jag skriver blogg. Jag bara mal på om samma saker hela tiden, utan att egentligen ha någon som helst aning om vad det blir av inläggen i slutändan...eller vad jag egentligen skriver om. Det är väl någon form av uttryckskälla. Ganska lustigt egentligen med tanke på att jag inte tycker om att skriva. Jaja.

Jag förväntar mig iallafall ingenting av någon eller något länge. Man blir bara besviken då.

Godnatt!

Det här skulle kunna bli en sån där kväll.

---

[SENARE]

Jag hamnade hos Oskar ikväll. Vi pratade (eller jag pratade mest) om allt, det var väldigt skönt att göra det. Skönt att få berätta hur jag verkligen känner, att det var någon som lyssnade och att känna att det är någon som bryr sig. Tack kompis! <3

Då var man tillbaks på Sjövik igen då. Vet inte för hur länge men iallafall till måndag blir det.

Ikväll har jag varit på Ängsvillan och hängt med lite folk som är här, bland annat Bäsingers som har rephelg. Det har varit jättemysigt att bara sitta och prata med alla, det är sånna här kvällar som gör Sjövik till den bästa platsen på jorden. Och det är stunder som dessa som får mig att tvivla på mig själv och det jag har tänkt.

Men som jag har sagt massor med gånger den senaste veckan...vi får se vad som händer.

Det var iallafall fint att träffa alla igen, tycker om dem och de är så jävla viktiga!

Igår fotade jag min första konsert för Rockfoto och jag är väl ganska nöjd. Det är faktiskt svårt att välja bilder när man väl kommer hem. Man vill ju försöka variera sig så mycket som möjligt och försöka få med bilder på alla i bandet. Som vanligt är det ju svårt med trummisar som alltid sitter i mörker längst bak på scenen så tyvärr fick jag inga bra bilder på honom.

Jag har fått lite konstruktiv kritik av några av de andra fotograferna på Rockfoto som jag ska tänka på till nästa gång. Förhoppningvis utvecklas man väl med tidens gång.

Om man vill kolla på bilderna så kan man göra det här.

Sitter och skriver en massa bandinfo. Måste väl erkänna att det är lagom kul, men det är lika bra att få det överstökat. Eller egentligen är det ju inte tråkigt, det är mer att det är svårt att veta vad som är viktigt att ta med.

Sen är det lite annat som måste tänkas över. Vissa stunder undrar jag vad jag håller på med. Jag hade bestämt att jag inte skulle prata med någon om det förrän jag var säker på vad jag känner och vad jag vill. Men nu har det blivit att jag har gjort det ändå. Var ju tvungen att prata med Åsa om det eftersom att det skulle bli ganska mycket meck med allt. Sen är det ju Silverpennies också...

Förhoppningsvis vaknar en dag snart och inser att jag har fel.

Helt otippat så sitter jag nu på mitt rum på Sjövik. Det blev att jag åkte tillbaks hit lite tidigare än jag hade tänkt från början. Men det är bara en snabbvisit, jag åker hem igen imorgon. Åsa skulle åka upp hit ikväll och jag kom på att jag hade glömt mitt block som jag har typ alla viktiga anteckningar i här på skolan så jag hängde med upp.

Det känns sådär att vara här, jag har tyckt att det har varit väldigt skönt att INTE vara här. Direkt när jag kom hem så släppte lite av den där jobbiga känslan jag har gått och haft den senaste månaden. Och nu när jag är tillbaks så kom den tillbaka igen. Det kanske helt enkelt är så att jag är klar här, att jag har gett upp lite på Sjövik. Jag vet inte. Den känslan skulle behöva ändras, frågan är om den kommer att göra det...

Och...har Sjövik gett upp på mig?

Fan vad jag saknar er! Kom hit!

Det blir inget Kent på fredag. Fick precis mejl från min redaktör på Rockfoto och hon skrev att vi hade fått nej från dem. Det är ju inte så mycket att göra åt men det är synd för jag hade verkligen sett fram emot det. Så lite besviken och nedstämd blev jag måste jag erkänna.

Men det blir väl Laakso på torsdag iallafall.

Det är väldigt skönt att vara hemma i Västerås, det var precis vad jag behövde just nu. Komma bort från Sjövik och allt som känns tungt där nu. Just nu känner jag inte alls för att återvända dit till helgen, vi får väl se om det ändras under veckans gång. Hmm...

Idag var jag nere på stan och lunchade med Sofia och Erik. Det var jättekul att träffa dem båda, det var länge sen jag kände mig så glad och bekymmerslös. Vi utnyttjade ett av våra presentkort som jag och Sofia vann i karaoketävlingen på juldagen, hon vann ett på 300kr och jag ett på 200kr på restaurangen/klubben vi var då. Vi kom dit ganska sent så det fanns bara bratwurst och strömming kvar så vi åt strömming. Helt okej, men lite tråkig. Men gratis är alltid gott. Egentligen går båda våra presentkort ut nu i början av mars men vi lyckades flörta till oss så mitt på 200kr blev förlängt till i slutet av maj, så kan vi gå dit en gång till och käka. Najs!

Ikväll kanske jag, Erik och Sofia ska ses igen och ta ett glas vin eller nåt. Vi får se om jag orkar, jag vaknade halv åtta i morse och var pigg som en lärka. Somnade ganska tidigt igår så det var nog därför skulle jag tro. Även om jag är trött så ska jag nog försöka orka pallra mig iväg, vill umgås så mycket jag kan med folk nu. Dessutom får min mor besök av en några kompisar ikväll och det kan bli lite galet så det är bäst att hålla sig undan kanske. ;)

Ser även fram emot att fota Laakso på torsdag och Kent på fredag. Det ska bli jättekul men jag är nervös också, det är mina första spelningar jag ska fota för Rockfoto.

Det går nog bra.

Nu är jag hemma i Västerås...vi får se hur länge jag blir kvar. Kanske blir längre än planerat.

Fick hoppa in och sjunga i gospelkören som Åsa leder idag när hon hade högmässa. Det var ganska intressant, jag märkte verkligen hur rostig jag är. Jag sjunger ju inte så mycket nu för tiden. Men tanterna i kören blev alldeles till sig och tyckte att jag skulle vara med jämt. Jag vet inte jag...

Min pappa är Youtube-beroende. Han sitter just nu och kollar på en massa skrattande bebisar. Teknikens under...

Det är helt tyst överallt. Det är bara jag och Hannes kvar på Storgården, fast vi bor i varsin trapp så vi hör inte varandra. Läskigt när det är helt tyst för det är det aldrig. Om det inte är någon i huset som låter så är det någon som går förbi utanför och pratar. Nu är det helt dött.

Jag ska väl meddela att idag är en ganska bra dag, det kändes lite bättre efter förra blogginlägget. Det behövde komma ut. Hoppas att det håller i sig, men risken är ganska stor att jag faller tillbaks om lovet blir tråkigt. Men det borde det inte bli.

Igår spelade Silverpennies inne på Bergslagsteatern här i Avesta. Det gick jättebra, är så stolt över dem! Jag slutar aldrig förundras över hur bra de är och att de bara blir bättre och bättre. Jag hoppas vi fixar lite spelningar i sommar så att de får komma ut och spela mer. Det är då de är som bäst!

Imorgon är det dags för mig att åka hem på lov. Jag är som vanligt kvar lite längre innan jag åker hem. Den här gången var det iofs inte frivilligt men det är nog skönt ändå. Det blir liksom som lite utskolning innan man ska in i den riktiga världen.

Riktiga världen ja...snart är det dags att möta verkligheten igen. Tre månader kvar.

Undrar hur det kommer att bli...

Mitt humör går upp och ner hela tiden. Ena sekunden är jag glad och andra vill jag bara gråta. Allt känns så annorlunda nu mot hur det har varit förut. Det känns som att folk glider länge och längre ifrån mig. Har funderat på om det är jag som har glidit ifrån folk, men jag har kommit fram till att det är en reaktion på att jag känner mig lite bortglömd.

Jag hade inte tänkt skriva om det här i bloggen och är väl egentligen lite förvånad att jag gör det nu, men jag tror att jag behöver få ur mig det här. Och att jag vet att folk läser det.

Det är inget nytt fenomen men alltid när jag är nere så drar sig folk ifrån mig. Det har nog att göra med att jag ofta är ganska glad utåt och skämtar mycket och när jag inte är sån så vet inte folk hur de ska bete sig. Men det känns som att vissa känner mig så pass bra att de borde veta det vid det här laget.

Det här är inte tänkt att vara ett anklagande blogginlägg, mer att jag bara behöver få berätta för folk att jag inte mår så himla bra nu. Sjövik börjar bli mer och mer motsatsen till vad det alltid har varit för mig. Sjövik har varit ett ställe där man är omgiven av världens bästa människor [det är jag fortfarande] och det sällan är tråkigt. Nu för tiden sitter jag ensam mer än jag umgås med folk. Det blir ännu mer påtagligt i och med att jag inte tillhör någon ensemble utan jobbar ensam.

Jag har alltid känt en tillhörighet till något eller några under min tid här, nu känner jag mig bara som en gäst i olika grupper/gäng. Så när folk väl hör av sig och man hakar på någonting som händer så slutar det oftast med att jag bara sitter och känner mig dum och att jag inte hör hemma där.

Tankarna kring vad allt detta beror på har snurrat tusen varv. Det enda jag har kommit fram till är att det beror på både mig och andra. För jag säger inte att jag inte har en del i det. Jag är inne i en väldigt känslig period och tar vissa grejer väldigt personligt, även om det kanske inte är menat så. Fast det ÄR annorlunda nu.

Förut har det varit väldigt självklart för mig vilka jag kommer att ha kontakt med efter det här året. Nu är jag inte lika säker längre, och det skrämmer mig fruktansvärt mycket. Jag har svårt att tänka mig hur det skulle vara om jag inte hade en aktiv relation till vissa personer, och det är väl det här som känns som en liten försmak på hur det skulle kunna bli och det håller på att knäcka mig totalt.

En person frågade mig idag något i stil med: "Har det hänt något speciellt? Du är helt annorlunda mot hur du var förut."  Visste inte vad jag skulle svara. Jag vet! Jag vet att jag är annorlunda nu. Hjälp mig ur det! ville jag nog svara. Men jag kunde inte. Och varför skulle jag? Jag vill inte tvinga mig på någon, jag vill att folk ska umgås med mig för att de vill och inte för att de känner att de måste. Och varför skulle de?

Något som verkar finnas kvar är att folk kommer till mig när de behöver prata och det är något jag uppskattar väldigt mycket. Jag vill ta hand om mina vänner, ni betyder mer för mig än jag kan beskriva. Mår mina vänner dåligt så mår jag ännu sämre. Det är väl mer just det att det bara blir då som man får chansen att umgås med folk. Men bättre det än inget på nåt sätt.

Jag skulle kunna sitta och bara skriva och skriva hur länge som helst. Det finns så mycket jag har gått och grubblat på den senaste månaden. Problemet är bara att om det väl skulle bli så att jag satt med någon och skulle prata om hur jag mår så skulle jag nog inte få ur mig så mycket ändå. Eller jag vet inte.

Jag tror att jag har fått ur mig lite nu, det känns lite bättre.

Förlåt! Det är bara det att jag hatar att känna mig ensam.

Godnatt!

Varför är allt så konstigt?

Har spenderat helgen i Mora tillsammans med lite folk från klassen. Vi åkte dit för att delta i Vinterfesten som var där. Jag följde med som fotograf och allmänt sällskap skulle man nog kunna säga. Även om det har varit lite kallt och fruset under delar av helgen (pga. att vi var ganska mycket utomhus) så har det varit väldigt bra. Jag var där med folk som jag trivs så himla bra med och vi har haft jättekul. Det känns också som att man har kommit vissa närmre, speciellt efter hemfärden igårkväll. Vi hade väldigt öppna och "in på livet"-diskussioner i bilen och det fortsatte senare på kvällen (läs natten) när jag och Hannes satt och snackade på hans rum. Tack för förtroendet! Du är...ja, du vet. :)

Tack du med Jennie!

Helgen var en sån kontrast mot hur det har varit på senaste tiden. Det känns som att jag har suttit och glott på rummet så himla mycket på senaste tiden och så har det varit helt tvärtom de senaste dagarna. Det var lite som förr, allt är så annorlunda nu. Därför känns det lite trist att komma tillbaks till vardagen igen.

Om man ska blicka framåt så är det en ganska hektisk tid som ligger framför mig. Det är tur att det är lov nästa vecka, då ska jag verkligen försöka att inte tänka så mycket på allt med skolan. Det kommer att bli svårt men jag ska verkligen anstränga mig.

Kanske ska jag ta tag i sökningsbilderna då också, om det nu blir några. Det känns så avlägset. Jag har total idétorka och det får mig att fundera över om det verkligen är det jag ska hålla på med. Samma visa som med musiken, fast det känns som att det finns en skillnad där ändå. Äsch!

Jag tror att jag ska lösa lite Sudoku.