Unison - Let's unite tonight

Jag är trött på att vara trött.
Jag är trött på att jag jag ska ta åt mig av allting hela tiden.
Jag är trött på att jag aldrig lär mig.
Jag är trött på att jag utsätter mig själv för vissa saker.
Jag är trött på att jag inte kan skita i andra.
Jag är trött på att känna mig ensam.
Jag är trött på att behöva behöva be om saker.
Jag är trött på att jag inte kan uppskatta det som är.
Jag är trött på det mesta.

Jag är trött på att vara jag och börjar fundera över om det verkligen är värt det...

Men just nu är jag mest trött i kroppen så jag ska nog sova.

Jag vill inte vakna igen.

Efter kvällens samtal blev jag påmind om mycket...

Jag ställer mig fortfarande frågan: Hur kunde jag vara så dum att jag trodde att det skulle vara annorlunda?!

Jävla pucko! Du får bara vad du förtjänar...glöm aldrig det!

---

Dagen efter

Ja, det är nog både bra och dåligt att snacka om vissa saker när man är lite onykter. Man kanske kan uttrycka en del grejer lite lättare, men det kan även bli att det kommer fram på ett mer brutalt sätt än det egentligen borde göra. Det var skönt att snacka om det igår men ändå så känns det lite synd idag för det kom tillbaks en massa gamla grejer som hade lagt sig lite.

Sen så känns ju allt som sagt mycket mer när man är full, det är mycket som blir svart eller vitt. Det jag vill säga är att jag är okej, det blev bara så mycket känslor på en gång som kom upp igår när vi började prata om det.

Pop med blås-ensemblen spelade i Jubel ikväll.

Ikväll var jag på Norrgården och hängde för första gången sen i början av det här året. Det var trevligt och jag fick lite flashbacks till då, men det känns ändå påtagligt att det bara är drygt fem veckor kvar. Nu gäller det alltså...

Sitter och funderar över om jag ska orka transponera noterna till morgondagens jazzinterpretations-lektion men jag tror att jag skiter i det och gör det imorgon istället. Borde nog gå och lägga mig. Borde.

Inget att skriva egentligen så jag lägger ner.

Det kan nog sammanfatta det vi snackade om efter middagen idag.

Nu märks det att våren är på väg. Och då inte på vädret, utan på att det börjar bli så sjukt mycket att göra. Jag hade bestämt mig för att jag inte skulle ta på mig en massa grejer men så blev det ju såklart så ändå. Det är iofs skönt att ha saker att göra, bara man strukturerar upp det på ett bra sätt. Det är väl det jag måste göra nu.

Det som ligger högst på prioriteringslistan just nu är att skriva klart och arra schlagerlåtar, skiver en med Calle och så blev det att jag halkade in på Hannes bidrag också. Båda låtarna kommer att bli jättebra tror jag. De är båda vassa fast på lite olika sätt.

Den andra saken som högt på listan är Vårbalen som jag nu har blivit involverad i, trots att jag sa redan i höstas att "balen ska jag INTE blanda mig i överhuvudtaget i år!". Jag skulle egentligen bara komma med lite tips till balkommitén eftersom att jag var med och arrangerade balen förra året men sen blev det att jag började ta på mig mer och mer ansvar för grejer. Men det är ett bra gäng som jobbar med det så det är kul ändå. Jag tror att det kommer att bli bra, trots att vi bara har två veckor på oss att göra det som tog två månader att göra inför balen förra året. Det gäller som sagt att man har struktur, då löser det sig.

Min kropp börjar säga ifrån nu känner jag. Jag glömmer som sagt saker jättelätt och nu har det börja sätta sig på synen också. Ibland blir det bara suddigt när jag känner mig som mest stressad. Jag tror att det börjar komma nu när jag även börjar bli stressad över att det är mycket arbete. Det tillsammans med "den andra" stressen över allt som varit.

Jag har inte berättat om syngrejen för någon för att jag tycker att jag jämt gnäller över mina krämpor (som sig bör, jag är ju en gubbe). Det kom samtidigt som balansproblemen (hjärntumören) och jag tänkte att om jag även kommer och säger att jag börjar få problem med synen (börjar bli blind) så kommer folk tro att jag är på väg att bli galen eller nåt. Det blir nog bättre snart.

En bra grej att börja med är att gå och lägga sig så det gör jag nu.

Neverstore, Fairfest 2008. Fler bilder på ROCKFOTO.nu

Det är jag...men det var det värt! Har haft en rolig helg trots brist på både mat och sömn. Jag och Oskar intog en varsin (kall!) nachostallrik vid klockan 21.00 igår kväll och när vi kom till Centralstationen i Göteborg idag vid 15.30 var det dags för nästa måltid. Oskar höll på att svimma av utmattning. Haha, det är hårt att jobba på Rockfoto. ;)

Jag har verkligen ingen koll på vad som händer i skolan i veckan. Jag är helt övertygad om att jag håller på att bli dement för saker bara försvinner ur mitt minne. Jag måste verkligen börja skriva upp allting, annars kommer jag att glömma bort det.

När vi ändå är inne på mina krämpor så kan jag iallafall berätta att det är mycket bättre med balansen nu. Nu är det bara lite när jag vaknar och när jag ska gå och lägga mig. Händer att jag vinglar till ibland och går lite konstigt. Idag har jag iofs gått konstigt för att jag har en sådan sjuk träningsvärk i mina lår efter helgens fotande. Det är rena yogan/pilates att fota konserter ibland ska ni veta. Kanske har jag hittat min träningsform...?

Nu ska jag sova och drömma om något fint...

Perishers, Fairfest 2008. Fler bilder på ROCKFOTO.nu

Ja inte är det speciellt många lugna stunder under den här festivalen. Det är ett himla spring fram och tillbaka, men det är kul så det gör inget. En av scenerna här, som kallas Halvan, är iofs inte den roligaste scenen att fota på. Ljuset är bedrövligt (jag lovar att jag aldrig mer ska klaga på ljuset på Sigurdsgatan!) och det är svårt att få några vettiga bilder där. Tyvärr är de flesta av mina spelningar på en scenen.

Helan däremot är en dröm att fota på, det är finfint ljus hela tiden. Så fort vi får ett ögonblick över så rusar vi ner till den scenen och fotar lite för att få lite ljussterapi, som vi kallar det.

Måste fortsätta nu. Kanske skriver igen senare, vi får se.

Kan börja med att skriva att bilden ovanför här nog är en av mina absoluta favoritbilder på Hannes. Själva bilden i sig är ju inte så bra men kolla det där leendet! Jag kan inte sluta le när jag ser den här bilden. Helt klart en bild som ska in i min feel good-mapp. Jag har en sådan med bilder som jag blir extra glad av att se. Tanken är att de ska framkallas en dag och sättas in i ett album. Som vanligt har jag svårt att få tummen ur, den sitter ganska bra där den är...eller nåt. ;)

Dagen började väldigt läskigt. När jag vaknade kändes det som jag låg i en tvättmaskin, hela rummet snurrade och jag mådde jätteilla. När jag reste mig upp ramlade jag baklänges (det var en jävla tur att jag inte slog huvudet i skrivbordet som var några centimeter ifrån) och när jag stod i duschen ramlade jag in i väggen hela tiden. Sen har jag gått omkring och sett onykter ut hela dagen eftersom att jag har vinglat till lite då och då.

Som den hypokondriker jag är var min första tanke: JAHA...HJÄRNTUMÖR!
Sen googlade jag lite och hittade det här. Det låter mer troligt att det är det som orsakat det här. Det stod också att ångest och sömnbrist kunde utlösa sånt här, vilket inte vara så förvånande då jag knappt har sovit på flera nätter, och som ni kanske förstått om ni har läst min blogg så har allt inte varit tiptop den senaste tiden.

Jag hoppas bara att det går över fort, helst till på lördag för då ska jag fota en massa konserter och då behöver jag ha bra balans. Om jag måste stå på huk under någon konsert och jag känner mig som jag gör nu så kan det nog bli ganska roligt för de som är runt omkring mig. :)

Ikväll var det häng hos mig igen, jag börjar nästan känna mig bortskämd men jag tänker inte klaga. Jag njuter av var sekund jag har sällskap. Vi spelade "Med andra ord", ett spel som går ut på att man ska förklara en massa ord utan att nämna själva ordet. Sen är det lite fler regler runt det hela men det orkar jag inte dra. Hur som haver, jag och Calle vann första vändan och sen vann Olle och Sparre den andra.

Kvällen avslutades med att vi lekte lite med anagram.
Jocke Kvist blir bland annat Tjock vis ek.
Det är jag det!

Nä, nu är det dags att sova. Hade tänkt gå upp till frukost imorgon.
Eller inte...

Ibland saknar man vissa människor så att det gör ont. Efter att ikväll ha pratat med Kristina på MSN så känner jag verkligen hur mycket jag saknar henne här på Sjövik. Hon var ett enormt stöd för mig förra året och jag tror att hon kände likadant. Kristina var alltid ärlig och sa vad hon tyckte och kunde få mig på bättre humör och få mig att tänka på ett bättre sätt, just för att hon är så genuin. Det hon säger menar hon verkligen och säger det inte för att hon borde. Tänk om hon hade varit här nu den senaste tiden, vad mycket som kanske hade kunnat vara annorlunda. Saknar dig!

Det kom lite folk och hängde här hos mig ikväll, vilket gjorde mig jätteglad. Folk gick och lade sig och spelade congas vid elva-halv tolv och när alla hade gått kände jag bara att jag ville springa efter och hämta tillbaks dem. Nu när jag sitter här och alla ligger och sover så känns det ensamt. Är inne i en period av sömnlösa nätter. Jag har sådana perioder ibland. Om någon skulle komma och knacka på nu så skulle jag nog bli den kladaste hesten i hagen. :)

Tänkte försöka peppa upp mig lite för Fairfest som jag ska på med Rockfoto i helgen. En liten endagsfestival i Vänersborg. Det blir nog kul men just nu är jag bara så trött så jag inte förstår hur jag ska orka. fast så har det ju varit många gånger förr och så blir det ändå kul till slut. Så jag är nog peppad på lördag.

Jag kanske borde lyssna in mig lite på banden som jag ska fota.

Blogg.se har hållt på och fixat och donat så man har inte kunnat logga in så det är därför jag inte har skrivit på ett tag. Det finns inte så mycket att berätta iofs. Kanske skriver sen istället.

Hittade det här på väggen. Det hade jag glömt bort att jag har skrivit och hade nog inte kommit ihåg det om jag inte hade sett det av sen slump. Sånt är kul.

Det blir att jag åker tillbaks till Västerås idag, pappa ska till Gävle och hämta Frida så de plockar upp mig på tillbakavägen. Det var hur som helst skönt att göra något spontant. Dessutom var det bra för peppen på att komma tillbaks hit för just nu känner jag mig ganska peppad. Det är en underbar vårdag här idag och jag tror att jag ska ut och traska lite på området om en stund. Sista våren på Sjövik, hoppas att den blir en fin och varm sådan.

Sitter och poppar schlagers. Det är ett typiskt vårtecken, när melodifestivalskivan släpps.
Schalger=vår i min bok.

Hahaha! :)

Jag fick ett infall och drog till Sjövik ikväll så nu sitter jag här på Ängsvillan med Åsa, Hans, Calle och Linus och kollar på film. Trevligt är det! Blir kvar till imorgon eller i övermorgon. Vi får se hur det blir.

Har fått lite reaktioner på föregående blogginlägg så jag tänkte att jag skulle reda ut vad jag menar.

Det jag menade med ett stycke (som jag nu har tagit bort) var att jag har gått och längtat efter att Sjövik ska kännas som det kändes förut, men att jag nu har insett att det nog inte kommer bli så. Och att jag nu ska försöka förhålla mig till det och acceptera det och gilla läget istället för att deppa över det. Blir det så att det känns likadant igen så blir jag bara glatt överaskad liksom. Förlåt för att jag var otydlig och om någon tog illa vid sig, det var inte min mening.

Skrev lite när jag satt på tåget hem...

I skrivande stund befinner jag mig på ett tåg som ska ta mig hem till Västerås efter min två dagar långa vistelse i Stockholm. Varje gång jag kommer dit brukar jag fundera över om jag skulle kunna tänka mig att bo där. Jag är väldigt kluven till detta...jag trivs verkligen med pulsen som är i Sthlm. Jag gillar när det går undan, rusningstrafik i tunnelbanan är en favorit när jag är där. Jag känner mig anonym och betydelselös, vilket ibland kan vara väldigt skönt. Å andra sidan kan jag tänka mig att jag skulle kunna känna mig väldigt ensam, just pga att man bara är en i massan. Så är det väl alltid, saker har olika sidor. Det känns ganska lagom att åka dit över några dagar så här.

(Jag önskar att jag hade mina hörlurar med mig så att jag kunde lyssna på musik så att jag slipper höra den snarkande människan som sitter bakom mig.)

Ikväll ska jag träffa Carro, jag vet inte vad vi ska hitta på men det blir nog trevligt vad vi än gör. Kanske man skulle gå på bio? Jag har iofs väldigt dålig koll på vilka filmer som går nu. Jag har kommit fram till att jag inte är så mycket för film överhuvudtaget. Jag har svårt att finna ro liksom. Om det inte är en jättebra film så känner jag mig oftast bara rastlös. Sen beror det också på sällskapet. Ibland kan man känna att man hellre skulle spendera tiden med att prata än att sitta och glo. Men, sen är ju jag en hejare på att prata så det gör mig nog bara gott att hålla käften ibland.

Åker precis igenom Bålsta, vilket får mig att börja fundera på sökningen till Biskops Arnö. Det ligger ju här utanför någonstans. Bålsta ser inte så roligt ut måste jag säga, det känns ännu mindre än Avesta och jag vet inte om jag vill bo ute på landet just nu. Jag längtar tillbaks till stan och det oberoende som kommer med det. Iofs kanske det är bra att söka nu för att kanske påverka om jag kommer in sen. Men nej, jag tror inte det. Jag tror att jag väntar ett år till.

Nu är veckan helt fri fram tills jag ska åka till Sjövik igen. Sjövik ja...fan vad många turer det har varit med allt. Det var när jag kom därifrån som jag verkligen insåg hur dåligt jag har mått den sista tiden. Även om folk säger att de förstår så undrar jag om de verkligen har gjort det, jag själv har ju inte ens förstått det. Kanske de har gjort det men att jag inte har gjort det. Jag vet inte.

Jaja, det är ju trots allt bara ett par månader kvar. Kanske blir jag glatt överaskad.

När jag kommer hem ska jag skriva bandinfo åt Rockfoto. Yey...

Klockan är alldeles för mycket egentligen men jag tänkte att jag skulle skriva ett snabbt inlägg innan jag går och lägger mig. Oskar sover för länge sen.

Det var kul att träffa några av de andra på Rockfoto idag, även om man inte hann snacka ordentligt med någon då det fanns saker att göra hela tiden. Vi blev fotograferade till nya sidan som lanseras den 31 mars (missa inte det!). Jag ser som vanligt väldigt konstig ut på min bild. Jag kanske lägger upp den här sen så ni får se.

Om man skulle ta och lägga sig kanske. Det ska bli skönt att åka hem till Västerås imorgon...man lever ju inte riktigt som vanligt när man är iväg så här. Och jag behöver prata med vissa Sjöviks-folk också, vi måste ringas!

Godnatt!

Nu sitter Oskar och jag i Cias lägenhet på Söder i Stockholm. Oskar kollar på Big Fish och jag slösurfar lite på grannens trådlösa internetanslutning. Tack!

Skriver nog mer imorgon skulle jag tro.

Elin Sigvardsson, fler bilder på ROCKFOTO.nu

Och jag som trodde att mardrömsscenariot var på Hardcore Superstar. Det var ju rena lyxljuset om man jämför med hur det var på Elin igår. Två små spottar som frontljus, resten bara rött. Frågade vänligt om de kunde tänka sig att dra på lite mera frontljus på de första låtarna bara, men det ville de inte göra. "Sånt kan ju inte jag ta hänsyn till" fick jag till svar. Nehepp. Så jag fick göra mitt bästa med de förutsättningar jag hade.

Idag bär det av till Stockholm. Jag måste packa för jag sticker om fem timmar och innan dess ska jag hinna med att äta påskmiddag med familjen också. Det ska bli kul att komma iväg lite. Ska möta Oskar när jag kommer upp och så ska vi ta oss ut till Söder och leta upp Cias lägenhet som vi har fått låna (TACK CIA! Du är bäst!). Vi kommer säkert att gå vilse flera gånger innan vi hittar rätt. I och för sig har jag väldigt bra lokalsinne så det ska nog gå bra.

Rockfoto-träffen är imorgon. Det ska bli kul att träffa alla, men det som gör mig lite nervös är den här himla fotograferingen. Vi ska ta nya bilder på oss till nya hemsidan som kommer upp snart. Jag får bita ihop och låtsas som att jag stortrivs framför kameran.

---

Jag får en del oroliga sms. Fint att folk bryr sig, det värmer, men det känns dumt att de går och oroar sig. Fast det skulle jag också göra.

Hardcore Superstar. Fler bilder på ROCKFOTO.nu

Jag är ganska besviken på bilderna från igår. Det var inte många som blev något att ha, många blev suddiga och alldeles för mörka för att kunna göra någonting åt. Allt var ju inte mitt fel, det var ganska taskigt frontljus under större delen av de tre första låtarna och staketet stod nästan ända framme vid scenkanten så det var trångt. Vi var dessutom fem fotografer som skulle trängas där. Men jag kände mig också ganska dålit förberedd. Jag var nervös och stressad över att det var som det var och glömde göra en massa inställningar på kameran.

Men det är väl bara att bita ihop och kära vidare. Det var nog garanterat inte sista gången som jag råkar ut för det där. Man lär sig väl till slut. Men det känns lite pinsamt eftersom att man vet att det ändå är ganska många som tittar på bilderna i efterhand. Jaja. Jag hoppas på bättre resultat ikväll på Elin Sigvardsson.

Jag är sjuk i huvudet tror jag. Drömde i natt en tredje gång att jag blev misshandlad av samma person som i de andra drömmarna. Vad betyder de här drömmarna egentligen? Eller är det bara att den första triggade igång de andra för att man hade den i tanke? Oj, vad invecklat det lät...jaja. Konstigt är det iallafall. Vad är det för tankar som bearbetas i dessa drömmar? Jag vet, jag ska alltid hålla på och analysera allt. Men det här är så konstigt bara.

Är hemma i Västerås nu och det är ganska skönt. Kom hem ganska sent igår, vid tio-tiden. Då åkte jag och Sofia iväg till Mc. Donald's och käkade en burgare och pratade lite. Jag gillar våra små mat/kaffe-dejter som vi brukar ha sent på kvällarna när vi är i Västerås samtidigt. Oftast är det bara de vi hinner med men det är ju bättre än ingenting.

Ikväll ska jag fota Hardcore Superstar på Sigurdsgatan. Det ska bli kul men det är lite nervöst också för jag har aldrig fotat ett sånt röjigt band. Men chansen är ju ganska stor att man kan få bra bilder just eftersom att de faktiskt rör sig på scen. Imorgon ska jag fota Elin Ruth Sigvardsson och jag tror nog att hon är lite mera stillsam, men man vet ju aldrig.

Nu ska jag raka skallen så att jag slipper den här pälsmössan jag har på huvudet just nu. Sen ska jag tvätta lite också tror jag.

Vill bara bort nu. Och sen komma tillbaks efter lovet och hoppas att allt känns som vanligt igen. Även om det kanske inte var som jag trodde så kom det ändå någonting ur det.

Hoppas att man kommer ha lite kontakt med folk under lovet iallafall.

Will things ever be the same again?

Det handlar om omställning. Det är inte det lättaste, men jag har gjort det förr så det ska nog bli bra till slut.

Jag har ju iallafall nästan två månader på mig.