Unison - Let's unite tonight

Man har gått igenom mycket här på Sjövik. Det har snart gått tre år och jag kan bara säga att det känns som att det har gått tio år, minst. Samtidigt som det känns som att det var nyss jag kom hit och Emma och jag stod här inne och packade upp mina saker och jag var jättenervös för hur det skulle bli att gå här.

Den senaste tiden har jag pratat mycket om hur det var förr. Jag tror att det är rätt naturligt nu när slutet börjar närma sig, Men också för att jag har varit tvungen att gå tillbaka och försöka minnas hur jag tänkt vid andra sådana här tillfällen. Det är mycket gammal skit som har kommit upp till ytan i och med att jag börjat gräva i det förflutna. Saker som jag hade glömt eller förträngt och som har varit lite jobbiga att ställas inför igen. Men det har även varit fina grejer som jag hade glömt och som gjorde mig så glad att minnas.

Jag har redan skrivit mycket om det som har varit och ska väl inte skriva så mycket mer om det just nu. Nu handlar det om framtiden och det som komma skall. Som folk säkert har fattat så har jag gått i funderingar om huruvida jag ska vara kvar här den sista tiden eller inte. Det har varit många vändor fram och tillbaka men jag bestämde mig i fredags att efter den här helgen MÅSTE jag bestämma mig. Jag tror att jag har gjort det nu.

Jag har alldeles för mycket åtaganden i skolan för att jag ska kunna sticka härifrån nu, jag och Åsa har försökt att jobba undan så mycket som möjligt men det är fortfarande massor kvar. Men framför allt vill jag inte bara ge upp.

Jag vill inte ge upp på mina vänskapsrelationer här även om det har känts som att andra har gjort det ibland. Jag hade också gjort det innan sportlovet och hade egentligen bestämt mig för att jag inte skulle komma tillbaks efter det lovet. Men jag tror på oss och jag tror att vi kan hitta tillbaks igen. Jag vill...och jag tror (hoppas!) att andra vill det också.

Jag var precis ute på en promenad med några stycken. När vi kom fram till korsningen i Folkärna valde de andra att gå den längre rundan medan jag valde att gå den kortare. Ångrade mig efter en stund. Det blev väldigt symboliskt, jag valde den kortare och enkla vägen medan de andra gick den längre tillsammans. Jag skrattade lite för mig själv när jag kom på det där med symboliken i det hela när jag tänkte att jag borde ha gått den längre med de andra.

Där och då bestämde jag mig för att jag blir kvar här.