Spöklikt tyst
Det är helt tyst överallt. Det är bara jag och Hannes kvar på Storgården, fast vi bor i varsin trapp så vi hör inte varandra. Läskigt när det är helt tyst för det är det aldrig. Om det inte är någon i huset som låter så är det någon som går förbi utanför och pratar. Nu är det helt dött.
Jag ska väl meddela att idag är en ganska bra dag, det kändes lite bättre efter förra blogginlägget. Det behövde komma ut. Hoppas att det håller i sig, men risken är ganska stor att jag faller tillbaks om lovet blir tråkigt. Men det borde det inte bli.
Igår spelade Silverpennies inne på Bergslagsteatern här i Avesta. Det gick jättebra, är så stolt över dem! Jag slutar aldrig förundras över hur bra de är och att de bara blir bättre och bättre. Jag hoppas vi fixar lite spelningar i sommar så att de får komma ut och spela mer. Det är då de är som bäst!
Imorgon är det dags för mig att åka hem på lov. Jag är som vanligt kvar lite längre innan jag åker hem. Den här gången var det iofs inte frivilligt men det är nog skönt ändå. Det blir liksom som lite utskolning innan man ska in i den riktiga världen.
Riktiga världen ja...snart är det dags att möta verkligheten igen. Tre månader kvar.
Undrar hur det kommer att bli...
Jag ska väl meddela att idag är en ganska bra dag, det kändes lite bättre efter förra blogginlägget. Det behövde komma ut. Hoppas att det håller i sig, men risken är ganska stor att jag faller tillbaks om lovet blir tråkigt. Men det borde det inte bli.
Igår spelade Silverpennies inne på Bergslagsteatern här i Avesta. Det gick jättebra, är så stolt över dem! Jag slutar aldrig förundras över hur bra de är och att de bara blir bättre och bättre. Jag hoppas vi fixar lite spelningar i sommar så att de får komma ut och spela mer. Det är då de är som bäst!
Imorgon är det dags för mig att åka hem på lov. Jag är som vanligt kvar lite längre innan jag åker hem. Den här gången var det iofs inte frivilligt men det är nog skönt ändå. Det blir liksom som lite utskolning innan man ska in i den riktiga världen.
Riktiga världen ja...snart är det dags att möta verkligheten igen. Tre månader kvar.
Undrar hur det kommer att bli...
Kommentarer
Trackback
