Ursäkta
Jag blir tokig! Det är det här jag menar med att man inte längre ska ha ett serviceyrke när man inte pallar med en vissa typer av kunder/gäster. Jag har inte alls något tålamod längre så jag tröttnar jättefort. Det värsta jag vet är när man kommer in nånstans och personalen är uttråkad och otrevlig, och det är så jag blir när vi har gäster som dessa. För ett par år sen skulle jag aldrig tillåta mig själv att verka vara uttråkad men jag känner att jag inte orkar längre. Jag längtar efter ett nio till fem-jobb på ett kontor eller nåt med så lite kundkontakt som möjligt. I alla fall ett tag.
Det är måndag och det betyder att min brorson Theodor är här på besök igen. Man blir helt slut av att leka med barn. Det är himla kul men de suger verkligen all energi ur en.
Dags att åka till jobbet igen. Suck.
In my head
Fin dag. Fikade med Carro och Erik i eftermiddags. Det var så kul att träffa Erik för honom ser jag aldrig nu för tiden. Vi har liksom jobbat om varandra och när vi väl har varit lediga samtidigt så har antingen han eller jag varit borta från stan. Skulle fika med Carro och så stötte vi bara ihop med Erik när han var på väg till Systembolaget på andra sidan gatan. Älskar när det blir så. Spontant, som en god vän på skolan skulle ha sagt.
På kvällen begav jag mig hem till Lisel där jag blev bjuden på mat. Sen satt vi på balkongen och pratade gamla minnen och framtidsplaner och sånt. Det känns som att hon och jag har ungefär samma drivkraft, även om hon har gjort mycket mycket mer än vad jag har gjort. Om vi någon gång skulle dra igång vårt produktionbolag tror jag att det skulle kunna gå hur bra som helst för båda är arbetsnarkomaner och är villiga att lägga ner mycket arbete på det. Vi får se hur det blir med allt det där. Jag tycker att det skulle vara sjukt kul om det blev av.
Mitt humör har inte varit på topp de senaste dagarna. Jag har känt mig rastlös och obetydelsefull, som att jag inte gör någon nytta över huvud taget. För någon person eller något ändamål. Jag tycker att det är skönt att vara ledig men om jag inte har så mycket att göra när jag är ledig blir jag så lätt uttråkad och rastlös. Jag är nog en sån som känner att jag måste göra nytta, det gäller även i relationer till vänner. Det finns personer som jag inte har pratat med på länge och allså vet jag inte hur de har det och hur de mår. Och jag kan inte låta bli att känna mig som en dålig vän för att jag inte har koll på det. Samtidgt försöker jag tänka att de nog hör av sig till mig om de behöver mig, men det är en del av mina vänner är inte så bra på att be om hjälp. Tanken att folk kanske inte ens vill prata med mig känns jättejobbig. Jag tror helt enkelt att jag behöver känna mig behövd.
Saker förändras.
Jag har aldrig varit en sån som har charmats överdrivet mycket av bebisar och har i allmänhet tyckt att barn är ganska jobbiga. Det tycker jag fortfarande, barn är jävligt jobbiga och dryga. Alla utom den lille krabaten här ovan. Han är min brorson och han heter Theodor. Han ska vara hos oss måndag till fredag i två veckor medan min bror och hans fru jobbar. Idag var det kul men han dregglar ganska mycket och det tycker jag är lite äckligt, men jag kanske vänjer mig med tiden.
Annars har dagen varit ganska lugn. Fikade med Tjernis lite. Det var najs och hon var söt. Kolla!
Helt sjukt att tänka att det snart är två år sen vi började skolan tillsammans. Tiden bara rinner iväg...som sanden i timglaset, som de skulle ha sagt i såpan Days of our lives.
Börjar känna mig lite uttråkad nu. Det är skönt att vara ledig men om man inte har så mycket att göra så känns det lite värdelöst. Jag skulle ju kunna jobba vidare på mina projekt men det blir aldrig att jag får tummen ur. Jag läser i och för sig lite i den senaste Harry Potter-boken. Den är ganska spännande och lite läskig. Problemet är att jag får ont i huvudet när jag läser för att jag inte har mina glasögon på mig. De är borta och dessutom för små och fula så det är nog dags att skaffa nya. Eller så gör jag det i ett annat liv när jag har råd.
Jag är nog lite bitter över min tillvaro just nu. Längtar till det känns bättre igen.
Uptown
Ikväll har vi grillat här jag, Johanna, Kristina, Linnéa, Henrik, Bella och David. Det blev en väldigt lyckad kväll med god mat och djupa samtal om bla. politik, fastighetsmarknaden, ekonomi och Harry Potter. Det har varit helt underbart väder också så kvällen blev nästan perfekt. Jag trivs.
Även om jag åker hem igen imorgon så är det väldigt skönt att komma iväg lite hemifrån. När jag inte jobbar blir det mest att jag sitter hemma. Ofta har jag valt det själv men just nu är jag väldigt begränsad av min icke existerande ekonomi. Därför ger det väldigt mycket att åka på de här småtripperna. Nästa inplanerade tripp är till Stockholm om ca. två veckor. Då ska jag se Salem Al Fakir med Kristina och förhoppningsvis vill Wangby hänga på också.
Dags att sova nu tror jag, Johanna somnade för länge sen.
Då var det dags
Är helt otroligt att jag har klarat mig hela året men nu var det alltså dags för halsfluss igen. Jag brukar ha det ungefär två gånger om året, en gång på våren och en gång på hösten. I våras var jag kanonförkyld och hostade som en tok (undrar fortfarande vem det var som drack upp hela min flaska med hostmedicin) men halsen klarade sig. Jaja, blir till att ringa doktor Annika på måndag. Trevligt att träffa henne faktiskt, det var länge sen. Hon är världens bästa läkare.
Imorgon bär det av mot Uppsala. Ska hälsa på Johanna. Vi har inte setts på en månad och det, kan jag berätta, är den längsta perioden vi har varit ifrån varandra på de två år vi har känt varandra. Det ska bli gött att träffa henne, vi har alltid kul när vi hänger. Även om det ibland kan handla om att vi bara sitter med varsin dator och nördar. Det är liksom som det alltid varit och det är skönt!.
Sommaren (eller vad man nu ska kalla det) har gått ganska fort ändå. Nu har mer än halva juli gått och det känns som att det var nyss det var maj. Så är det ju rätt ofta i och för sig. Det brukar ju vara så att om man inte riktigt är sugen på att ha tex. sommarlov så brukar det kännas som att tiden går väldigt sakta, men det har det alltså inte gjort nu. Det är ju bra.
Jag vet att jag bara tjatar om skolan hela tiden men det är för att jag verkligen längtar dit. Jag funderar ibland på om jag är den enda som känner så starkt för livet där, och i så fall varför. Jag menar, det känns ju som att de flesta tycker att det är den bästa tiden i deras liv. Längtar de inte lika mycket eller har de bara inte samma behov av att prata om det lika mycket som jag? Sen brukar det ju vara så att folk lessnar på det ju längre tid de varit där men för mig är det tvärt om. Jag bara hoppas att jag har fått nog när det här året är över för då går det ju verkligen inte längre. Förhoppningsvis har jag fått rätsida på vad jag ska göra, det finns ju planer i alla fall.
Sliten
Jag borde vara utvilad efter min ledighet men jag ser och känner mig sliten som fasen. Tror i och för sig att det är mycket psykiskt bara för att jag vet att jag ska till jobbet imorgon. Typiskt mig.
Idag har jag inte gjort nånting speciellt alls. Det har varit väldigt skönt faktiskt. Har läst lite och kollat på film. Typisk slackerdag alltså. Kom på nu att jag faktiskt inte har så mycket att skriva om. Ska upp tidigt imorgon. Halv sex. Grattis! Tack så mycket...
En per dag
Jag lägger upp en nostalgibild från Sjövik varje dag i min bilddagbok. Vissa av dem kanske dyker upp här också, vi får se hur ambitiös jag är. Det är lite svårt att hitta nya bilder att lägga upp. Jag har redan lagt upp de bilder jag tycker är okej så det är en utmaning att hitta bilder som folk kanske inte har sett. Det är ju i alla fall 39 stycken bilder till som ska upp. Kanske får försöka att vara lite mindre självkritisk när jag ska göra mina val. :)
Inköpslista
Canon Eos 5D 25.990 kr
Canon EF 16-35/2.8 12.990 kr
Sigma EX 70-200/2.8 9.250 kr
Summa: 48.230 kr
Jag behöver pengar, men var ska jag få tag på dem? Donationer mottages med öppna armar. Om alla jag känner ger mig typ 200 kr var så har jag råd. Det är väl inte så mycket begärt av er? Jag kan dansa för er om ni vill.
Trött i hatten, har vänt på dygnet igen. Bilder finns att titta på om man vill. Gew nawt!
Roadtrip
Den här dagen har varit så himla bra. Jag, Sofia och Emma satte oss i bilen i morse och brummade upp till Sonnbo och hälsade på Kerstin. Det var jättehärligt att träffa henne och hon såg piggare ut än på länge, vilket var väldigt skönt att se. Det är bra med semester. Vi fikade lite och snackade om skolan och politik och skvallrade lite om det ena och det andra. Precis som vanligt med andra ord. Efter det här besöket är jag ännu mer taggad att börja skolan igen. Nu får det vara nog med lov tycker jag.
Efter att ha varit hos Kerstin i ca. två timmar åkte vi hem till Vässan (Västerås) igen eftersom att Emma skulle börja jobba vid tre. Efter att Emma släppt av mig och Sofia hemma hos mig tog vi en tripp runt till olika djuraffärer för att kolla på burar till råttorna som Sofia planerat att köpa. Jag har sett många fina djur idag ska ni veta. Är riktigt sugen på att skaffa ett husdjur igen. Vet inte riktigt vad bara. Och så länge jag går på Sjövik är det ju inte aktuellt i alla fall. Jag har lärt mig att burar kostar väldigt mycket pengar. Bra att veta om man planerar att skaffa sig en liten råtta eller nåt.
Avslutar med några bilder från idag. Om man vill se fler bilder så kan man som vanligt surfa in på min bildis.
Underhållning.
Annars har det verkligen inte hänt nåt idag. Vaknade med ryggskott och kunde inte röra mig men det blev lite bättre fram mot eftermiddagen. Nu är det nästan borta, men jag känner av det lite. Hoppas att det inte kommer tillbaks till imorgon för då ska jag jobba. Klockan står på 05.30, vilket är om ca. fem timmar. Jag borde med andra ord sova men det vill inte min kropp eftersom att jag har skaffat mig en knasig dygnsrytm nu under mina lediga dagar.
Jag vill umgås med er nu.
Uppa.
Har lagt upp lite bilder från i höstas i bildisen. Ni kan ju titta om ni har lust.
Förlåt.
Idag har jag bara sovit hela dagen. Det var välbehövligt efter den långa arbetsperiod jag gått igenom nu. Och sen var jag hos Emma och ölade igår så jag har väl varit lite bakis idag också.
Resultatet av att jag sovit hela dagen är att jag sitter här nu och har svårigheter att somna. Är ganska seg men absolut inte sömnig och kommer nog inte bli det på ett tag heller. Nackdelen med att sitta uppe på natten så här som jag gör nu är att man börjar tänka alldeles för mycket. Sen har jag inte hunnit känna hur jag egentligen mår eftersom att det har varit så mycket på jobbet men nu har det kommit ikapp mig lite. Vill inte komma in i en svacka igen nu men ibland är det svårt att undvika. Tidigare ikväll pratade lite med Hanna som jag träffade på Peace & Love. Vi kom fram till att vi tänker ganska lika när det gäller en del grejer, det var skönt att höra att det finns folk som tänker likadant som en själv. Känner mig inte lika ensam på nåt sätt.
Jag behöver något att se fram emot nu. Det har, sen jag slutade Sjövik, varit en ganska jämn ström av träffar med folk men nu är det ingen sådan inplanerad på ett antal veckor. Det skulle ju vara träffen hos Minna men jag tror inte att jag kommer kunna komma då för jag jobbar. Jag kanske kan byta med nån så att jag kan åka dit, vi får väl se. Men om jag inte ska dit så är det väl skolstarten i slutet av augusti som är det närmaste att se fram emot. 46 dagar kvar innan det är dags. Suck.
Det är så mycket som snurrar i huvudet nu igen. Man kan undra hur länge det ska vara så här. Och när ska dessa dalar upphöra? Jag är trött på att känna så här, och jag är nog inte ensam. Förlåt.
Blä.
Ensam.
Under Power Meet-veckan tappar man nästan helt kontakten med omvärlden. Det är en bra grej på ett sätt för du måste bara vara i bubblan och jobba på för att du ska orka hålla på och jobba på det här viset i en hel vecka. Nackdelen är när det blir nätter som dessa. Jag känner mig fruktansvärt ensam och hade det varit en vanlig arbetsvecka så hade jag ringt någon och pratat, men eftersom att jag inte är hemma före halv ett nån kväll så blir det lite svårt.
När jag känner mig ensam på det här sättet så är det för att jag känner mig övergiven. Det är väldigt konstigt för det är ju inte någon som har övergivit mig. I så fall är det ju jag som har övergivit alla andra för att, som sagt, orka med den här veckan. Men trots detta kan jag inte låta bli att känna så. Det jag skulle behöva mest just nu tror jag är en kram. Eller egentligen behövs det nog inte så mycket heller.
Hur som helst är jag less på att ha sommarlov nu, jag vill tillbaks till skolan. Jag längtar efter att få fika i matsalen, sitta och uggla i Stockholmshallen, sitta vid mitt förnster och kolla på folk, hänga i köket på Östergården och att få komma igång och jobba igen. Jag har redan satt igång med planeringen för lite olika projekt som ska göras under året. Pr-turnén, Sjöviksfestivalen och den återföreningshelg som jag har tänkt införa. Har många planer och idéer, hoppas bara att jag kan genomföra dem. Sen har jag lite fotogrejer som jag vill göra. Och sen ska jag ha tid för sången också. Hur det nu blir med det där. Är kanske ingen idé att lägga ner så mycket tid på nåt som inte är nåt ändå. Jaja, vi får se.
Power Meet, dag 4.
Nu mina vänner kan jag berätta att Power Big Meet 2007 är i full gång med allt vad det innebär. Det är som vanligt, stressigt som attan och ganska psykiskt påfrestande. Man måste hela tiden vara på alerten och vara snabb om fylltrattarna skämtar eller så. En raggare kan helt seriöst bli sur om man inte fattar deras skämt. Det har jag varit med om flera gånger. Sen kanske inte det har att göra med att de är raggare utan bara vanliga fulla människor. Vad vet jag...
Hade tänkt att jag skulle hinna fota lite bilar men det har inte blivit någon tid över till det. Det enda jag kan bjuda på är bilden ovan här som föreställer Vakt-Lasse som peker på nåt. Jag ska försöka åka ut till campingen lite tidigare idag och se om det går att få några bilder. Läste precis att det är trafikkaos där ute nu så jag får väl åka ett par timmar innan jag börjar. Då är det kanske hög tid att börja göra sig i ordning. Power Meet, dag 4 av 9.
Pust.
Annars är det full rulle ute på campingen nu. Det har kommit lika mycket folk som det tidigare år brukar ha kommit på torsdagen. Alla är väldigt tidiga och jag tror att det kommer bli rekordmånga besökare i år. Och det betyder att det är jättemycket jobb för oss. Men det är kul att det händer nåt. Man önskar bara att man kunde få lite raster ibland för sånna hinner man inte med alls nästan. Sen är det ju i och för sig bara den här veckan och det ska vi väl stå ut med. Nog fan har jag varit med om värre grejer än det.
Festivaldagar.
Peace & Love...vad ska man säga. Jag hade tänkt att jag skulle vara lika duktig som lillebror min och skriva en utförlig redogörelse för de olika dagarna men jag orkar inte. Kan summera det hela med att säga att jag stundtals har undrat vad jag håller på med men mestadels har jag haft kul. Det har varit underbart att spendera den här festivalen med så fina människor som jag tycker så mycket om. Utan dem hade det nog bitvis varit outhärdligt.
Jag sprang runt rätt mycket själv eftersom att jag försökte fota så många spelningar som möjligt. När de tre första låtarna var över (man får bara vara i fotodiket under de tre första låtarna) så stod kamraterna långt in i publikmassan så de flesta av konserterna såg jag ensam. Det var bara på The Ark-konserten i lördags som vi var samlade allihopa och det var jättekul (jettekul). Det har varit en fin festival. Glädjen förtogs dock lite när jag läste om att det var en 17-årig tjej som begick självmord under festivalen. Usch.
Nu är jag i alla fall hemma och jag är fruktansvärt sliten efter helgen. Detta till trots så började jag min arbetsperiod på 9 dagar idag. Det är Power Meet här i stan, en raggarfestival och de flesta av festivalbesökarna bor på campingen där jag jobbar och vi brukar ha runt 10.000 gäster. Vanligtvis brukar det på måndagen komma ca. 100 st festivalbesökare men ikväll kom det kanske 300-400 st. Vi hade inte bemanning för så många så det har varit ganska stressigt ikväll. Skulle egentligen sluta 23.00 men det blev förlängt till 00.00. Det slutade med att jag kom därifrån 01.30. Jag är, som sagt, ganska mör i kroppen nu men det får jag låtsas om att det inte finns, som "det var en norsk, en torsk och en Bellman-Hanna" skulle ha föreslagit att jag skulle göra. Det återstår att se hur länge det funkar. Åtta sånna här kvällar kvar att jobba...
När jag har träffat Sjöviks-folk och sen kommit hem igen så känner jag mig alltid så himla tom. Det kan ju ha att göra med att det är så snabba vändor varje gång vi ses så man hinner precis börja falla in i den gamla myskänslan igen när det är dags att lämna det. Sen går det över efter ett par dagar igen. Så skumt, och nu väntar jag bara på att det ska gå över. Men jag vill styra upp en träff snart igen. Annars får jag abstinens. Ska kanske till Avesta nästa vecka. Då ska jag träffa Åsa och Viktor. Och Josefin (Jettefin) om det går. Hoppas att det blir av!
Dags att sova tror jag. Man får en helt fuckad dygnsrytm efter Power Meet-veckan och den är jättesvår att ta sig ur. Hej och hå.