Unison - Let's unite tonight

Är helt otroligt att jag har klarat mig hela året men nu var det alltså dags för halsfluss igen. Jag brukar ha det ungefär två gånger om året, en gång på våren och en gång på hösten.  I våras var jag kanonförkyld och hostade som en tok (undrar fortfarande vem det var som drack upp hela min flaska med hostmedicin) men halsen klarade sig. Jaja, blir till att ringa doktor Annika på måndag. Trevligt att träffa henne faktiskt, det var länge sen. Hon är världens bästa läkare.

Imorgon bär det av mot Uppsala. Ska hälsa på Johanna. Vi har inte setts på en månad och det, kan jag berätta, är den längsta perioden vi har varit ifrån varandra på de två år vi har känt varandra. Det ska bli gött att träffa henne, vi har alltid kul när vi hänger. Även om det ibland kan handla om att vi bara sitter med varsin dator och nördar. Det är liksom som det alltid varit och det är skönt!.



Sommaren (eller vad man nu ska kalla det) har gått ganska fort ändå. Nu har mer än halva juli gått och det känns som att det var nyss det var maj. Så är det ju rätt ofta i och för sig. Det brukar ju vara så att om man inte riktigt är sugen på att ha tex. sommarlov så brukar det kännas som att tiden går väldigt sakta, men det har det alltså inte gjort nu. Det är ju bra.

Jag vet att jag bara tjatar om skolan hela tiden men det är för att jag verkligen längtar dit. Jag funderar ibland på om jag är den enda som känner så starkt för livet där, och i så fall varför. Jag menar, det känns ju som att de flesta tycker att det är den bästa tiden i deras liv. Längtar de inte lika mycket eller har de bara inte samma behov av att prata om det lika mycket som jag? Sen brukar det ju vara så att folk lessnar på det ju längre tid de varit där men för mig är det tvärt om. Jag bara hoppas att jag har fått nog när det här året är över för då går det ju verkligen inte längre. Förhoppningsvis har jag fått rätsida på vad jag ska göra, det finns ju planer i alla fall.