Unison - Let's unite tonight

Peace & Love...vad ska man säga. Jag hade tänkt att jag skulle vara lika duktig som lillebror min och skriva en utförlig redogörelse för de olika dagarna men jag orkar inte. Kan summera det hela med att säga att jag stundtals har undrat vad jag håller på med men mestadels har jag haft kul. Det har varit underbart att spendera den här festivalen med så fina människor som jag tycker så mycket om. Utan dem hade det nog bitvis varit outhärdligt.
Jag sprang runt rätt mycket själv eftersom att jag försökte fota så många spelningar som möjligt. När de tre första låtarna var över (man får bara vara i fotodiket  under de tre första låtarna) så stod kamraterna långt in i publikmassan så de flesta av konserterna såg jag ensam. Det var bara på The Ark-konserten i lördags som vi var samlade allihopa och det var jättekul (jettekul). Det har varit en fin festival. Glädjen förtogs dock lite när jag läste om att det var en 17-årig tjej som begick självmord under festivalen. Usch.

Nu är jag i alla fall hemma och jag är fruktansvärt sliten efter helgen. Detta till trots så började jag min arbetsperiod på 9 dagar idag. Det är Power Meet här i stan, en raggarfestival och de flesta av festivalbesökarna bor på campingen där jag jobbar och vi brukar ha runt 10.000 gäster. Vanligtvis brukar det på måndagen komma ca. 100 st festivalbesökare men ikväll kom det kanske 300-400 st. Vi hade inte bemanning för så många så det har varit ganska stressigt ikväll. Skulle egentligen sluta 23.00 men det blev förlängt till 00.00. Det slutade med att jag kom därifrån 01.30. Jag är, som sagt, ganska mör i kroppen nu men det får jag låtsas om att det inte finns, som "det var en norsk, en torsk och en Bellman-Hanna" skulle ha föreslagit att jag skulle göra. Det återstår att se hur länge det funkar. Åtta sånna här kvällar kvar att jobba...

När jag har träffat Sjöviks-folk och sen kommit hem igen så känner jag mig alltid så himla tom. Det kan ju ha att göra med att det är så snabba vändor varje gång vi ses så man hinner precis börja falla in i den gamla myskänslan igen när det är dags att lämna det. Sen går det över efter ett par dagar igen. Så skumt, och nu väntar jag bara på att det ska gå över. Men jag vill styra upp en träff snart igen. Annars får jag abstinens. Ska kanske till Avesta nästa vecka. Då ska jag träffa Åsa och Viktor. Och Josefin (Jettefin) om det går. Hoppas att det blir av!

Dags att sova tror jag. Man får en helt fuckad dygnsrytm efter Power Meet-veckan och den är jättesvår att ta sig ur. Hej och hå.