Unison - Let's unite tonight

Fin dag. Fikade med Carro och Erik i eftermiddags. Det var så kul att träffa Erik för honom ser jag aldrig nu för tiden. Vi har liksom jobbat om varandra och när vi väl har varit lediga samtidigt så har antingen han eller jag varit borta från stan. Skulle fika med Carro och så stötte vi bara ihop med Erik när han var på väg till Systembolaget på andra sidan gatan. Älskar när det blir så. Spontant, som en god vän på skolan skulle ha sagt.

På kvällen begav jag mig hem till Lisel där jag blev bjuden på mat. Sen satt vi på balkongen och pratade gamla minnen och framtidsplaner och sånt. Det känns som att hon och jag har ungefär samma drivkraft, även om hon har gjort mycket mycket mer än vad jag har gjort. Om vi någon gång skulle dra igång vårt produktionbolag tror jag att det skulle kunna gå hur bra som helst för båda är arbetsnarkomaner och är villiga att lägga ner mycket arbete på det. Vi får se hur det blir med allt det där. Jag tycker att det skulle vara sjukt kul om det blev av.

Mitt humör har inte varit på topp de senaste dagarna. Jag har känt mig rastlös och obetydelsefull, som att jag inte gör någon nytta över huvud taget. För någon person eller något ändamål. Jag tycker att det är skönt att vara ledig men om jag inte har så mycket att göra när jag är ledig blir jag så lätt uttråkad och rastlös. Jag är nog en sån som känner att jag måste göra nytta, det gäller även i relationer till vänner. Det finns personer som jag inte har pratat med på länge och allså vet jag inte hur de har det och hur de mår. Och jag kan inte låta bli att känna mig som en dålig vän för att jag inte har koll på det. Samtidgt försöker jag tänka att de nog hör av sig till mig om de behöver mig, men det är en del av mina vänner är inte så bra på att be om hjälp. Tanken att folk kanske inte ens vill prata med mig känns jättejobbig. Jag tror helt enkelt att jag behöver känna mig behövd.