Unison - Let's unite tonight

Jag är skittrött men kan inte somna. Jag har kommit in i dumma tankebanor igen vilket suger för det finns inte tid eller ork till något sånt.

Jag som hade hoppats på att det skulle ha börjat gå över vid den här tiden...

Det kan man ha om man vill. Frågan är bara, ska jag hänga med folk ut ikväll eller inte. Lär bestämma mig ganska snart.

Hmm...

Jag vet inte.
Känner mig lite konstig ikväll. Någon form av känslostorm yr runt inne i mig.

Eller nåt.

Min brorson Theo kom på besök ikväll. <3

Pust!
Jag har nämnt det tidigare men fasen vad trött man blir av att flänga runt. Men jag ska inte klaga för jag har haft det jättebra de senaste dagarna.

Igår åkte jag till Sjövik för att ha möte med Kerstin där vi bestämde lite inför framtiden. Som det ser ut så kommer jag och Åsa att återvända till Sjövik några gånger i höst, fast då som lärare! Haha, vi ska dra igång arbetet med nästa års Sjöviksfestival och allt kommer att börja med att vi ska hålla en föreläsning om hur vi gjorde förra året. Kommer bli spännande. Sen ska vi vara med och arrangera musiklinjens 30-årsjubileum som är i höst...om det finns pengar till det vill säga. Som sagt, jag förstod att jag inte skulle vara helt klar med Sjövik efter att den här terminen var slut.

Senare på kvällen skulle jag egentligen ha åkt hem men jag blev kvar och följde med SKUM ut och åt middag. Det var ett bra val för det var väldigt trevligt. Efter att vi hade käkat åkte vi hem till Kerstin i Sonnbo (där jag sov över också) och drack kaffe och snackade lite skit.

Idag hade SKUM ett jobb inne på Dommarhagen i Avesta så ja hängde på dit och lyssnade. De gjorde bra ifrån sig, som vanligt. Jag hoppas verkligen att de fortsätter för de är verklugen grymma. De måste bara förstå det själva också. ;)

Nu är jag iallafall hemma i Västerås igen och ska faktiskt vara här i två dagar. På fredag är det bröllop och i helgen får vi se hur det blir. Jag har gått och blivit så jävla velig på senaste tiden. Jag har inte varit sån förut och det är ju bara jobbigt att vara det. Man tänker si och så men om man gör så så blir det ju så. Det är väl bara att bestämma sig för fasen!

Vi får se hur jag gör.

Silverpennies @ Seaside. Fler bilder på ROCKFOTO.nu

Jag har haft ett sjukt bra dygn i Falun. Jag åkte dit igår för att se Silverpennies spela på Seasidefestivalen och träffa några stycken från klassen. Det visade sig bli lite av en klassfest då nästan femton personer från klassen var där. Det var så jäkla najs att se alla igen, trots att det bara har gått lite mer än en vecka sen vi slutade.


Suddig men rolig bild. Hasse! <3

Först sågs vi hos Vickan där vi fikade lite innan det var dags att gå ner till festivalområdet. Silverpennies gjorde en väldigt bra spelning trots att det var så varmt att man bara ville lägga sig ner och dö. Efter spelningen gick vi tillbaks till Vickan och lagade Tacos och hängde en liten stund och väntade på att det skulle bli lite svalare ute så att vi kunde gå hem till Åsa och Viktor. Kvällen avslutades hemma hos dem med lite öl och vattenpipa.

Idag bar det av hem mot Västerås igen, jag åkte med samma tåg som Hannes som skulle till Enköping för att hälsa på en kompis. När vi bytte tåg i Sala träffade vi på Adam som tydligen hade åkte på samma tåg som vi fast han hade hoppat på i Borlänge.



Imorgon ska jag åka till Sjövik för att ha möte med Kerstin och Åsa. Vi ska snacka lite om året som har gått och vad man kan tänka på till kommande år. Vi ska även planera lite framtid och vad jag och Åsa kan hjälpa till med nästa år nu när Kulturproduktionsinriktningen som hon och jag har gått läggs ner.

Det är ett jäkla flängande nu som sagt, men det är så värt det när man har det så bra som jag hade det i Falun.

Tack allihopa för ett fint dygn!

Hmm, jag har insett att de närmaste veckorna kommer att bli hysteriska för min del. Har massor att göra och tänkte därför lista det här så att jag har det uppskrivet någonstans.

31 maj       Åker till Falun
1 juni         Hem från Falun, åker till Avesta
2 juni         Möte på Sjövik
3 juni         Hem till Västerås
4 juni         Fixa och dona inför brors student
5 juni         Bror tar studenten och allt vad det innebär
6 juni         Bröllop i Fläckebo, sover kvar där
7 juni         Åker eventuellt till Hudiksvall för att gå på inflyttningskalas
8 juni         Hem till Västerås, fota Rhapsody in Rock
9 juni         Åker till Sjövik för att jobba på TPG-läger i 9 dagar
10 juni       TPG-läger
11 juni       TPG-läger
12 juni       TPG-läger
13 jnui       TPG-läger
14 juni       Åker till Stockholm för att fota på Where The Action Is med Rockfoto
15 juni       Tillbaks till Sjövik för att jobba på TPG-läger
16 juni       Hem till Västerås och börja flyttpacka för att sen flytta.

Ja, efter att jag har kommit hem från Sjövik så är jag hemma i lite mer än en vecka då jag ska hinna sortera alla mina grejer som jag har hos mina föräldrar för att de ska flytta. Sen drar jag på Peace & Love med Rockfoto.

Det kommer att bli en hektisk månad.

Foto: Josef Kjellqvist, Redigering: Jag

Fan vad vi flänger fram och tillbaka, jag och Åsa. Igårkväll åkte vi hem till Västerås med det första flyttlasset och i morse åkte vi tillbaks hit till Sjövik igen. Och dagen till ära var Hannes/Hampe/Bloo här en snabbis och hjälpte Adams pappa att hämta Adams grejer från Ängsvillan. Det var väldigt kul att se honom igen trots att det inte ens har gått en vecka sen vi sa hejdå. Hoppas att man träffar honom och folk lika ofta resten av sommaren.

Jag blir kvar här till imorgon och då åker jag antagligen till Falun för att se Silverpennies spela på Seasidefestivalen. Det ska bli kul att se dem igen, senast var ju på Sjöviksfestivalen och den konserten vad skitbra! Sen är det en massa andra folk från skolan som ska dit så det blir najs att träffa folk där. Har egentligen inte råd att flänga runt som jag gör men va fan, det är det värt!

Nu ska jag och Åsa åka in till stan och handla lite.

Fläng fläng!

Är tillbaks på Sjövik i ett par dagar för att göra klart allt. Under min vistelese här så sover jag i det rum som Jonas har bott i under året. När jag och Åsa kom hit i början av det här läsåret så bodde jag de första nätterna i det här rummet eftersom att vi var tidiga och jag inte hade tillgång till mitt rum än.

I morse när jag vaknade så fick jag världens flashback till då i höstas när vi kom hit. Samma känslor som jag hade då kom tillbaks och jag känner det än. Det känns så verkligt och så länge jag är kvar här inne i rummet så är det som att jag har kastats bakåt i tiden och att det är två dagar kvar tills vi ska börja det sista åre. Och som sagt, jag känner allt som jag kände då...fast jag känner det nu. Så just nu är jag lite pirrig, nervös men samtidigt så himla glad och förväntansfull. Sen är det lite annat också men det tar vi inte här... ;)

Nu vaknade Åsa så vi kanske ska käka frukost.

Vill inte gå ut genom dörren och bryta det här, men jag lär väl.
Dörrar stängs bakom en samtidigt som nya öppnas framför en.
Eller vad man brukar säga...

Jag vet inte...man måste ju hitta dörrjävlen först bara.

Så fort jag blir sysslolös så blir jag rastlös och uttråkad. Var och hängde på stan med Erik och Carro igår, det var kul och najs. Roligt att se dem igen. Sen på kvällen repade jag med Åsa inför dagens sångjobb (är egentligen försenad och borde göra allt jag ska göra istället för att sitta här och skriva). Det gick ganska bra, vi ska träffas om en timme och köra igenom programmet en gång till innan det är dags för själva framträdandet.

Efter att framträdandet är klart åker vi till Sjövik för att jobba klart med det vi inte har gjort klart. Jag är otroligt kluven till att åka dit för jag vet inte hur det kommer att kännas. När jag åkte i lördags var det skönt att komma därifrån för att det var så tomt. Nu kommer det ju iofs att vara lite folk där. Men jag vet inte...det kommer inte att vara samma sak.

"Det är så tråkigt och trist utan dig"

Idag skulle jag ju ta tag i mitt liv. Och det ska jag iofs också, men det började lite dumt för det första jag gjorde var att sätta mig och kolla igenom folks bilddagböcker från läsåret som gått. Det var inte så smart. Det är en sak att se mina egna bilder, de har jag ju sett så många gånger. Men när jag nu såg andras bilder för fösta gången på länge så kändes det mycket mer.

Jag vet att det är slut nu och jag kommer att komma över det. Jag behöver bara lite tid och jag behöver få tjata om det här ett tag nu. Hoppas att ni som inte är Sjövikare har lite överseende med mitt tjat och gnäll. :)

Vaknade ganska tidigt idag, vid 07.12 eller vad den var. Har inte kunnat somna om ordentligt sen dess och nu är det verkligen på tiden att kliva upp ur sängen. Jag ska sätta mig och kolla alla jobbannonser jag kan hitta. Jag ska även börja kolla upp boende både här i Västerås och i Örebro tänkte jag. På eftermiddagen ska jag träffa Erik och Carro för första gången på en evighet. Det ska bli kul! Sen till kvällen ska jag repa med Åsa inför morgondagens sångjobb (känns sådär eftersom att vi är så dåligt förberedda) och så ska jag packa inför vår lilla tripp tillbaks till Sjövik. Vi ska avsluta allt jobb som vi har gjort. Det känns lite sådär att åka tillbaks igen men det blir nog bra.

Ska äta nåt nu tror jag.
(Nu hade det varit fika i matsalen och "Välkommen till en ny arbetsvecka och idag är det jourbyte". Det känns i hela kroppen när jag skriver det.)

Nu sitter jag hemma hos mina föräldrar och denna gång inte som en besökare, nu bor jag här tillsvidare tills jag hittar en lägenhet någonstans. Det är väldigt konstigt att tänka sig att jag är Västerås-bo nu igen, det har inte gått in i huvudet ännu. Det känns fortfarande som att jag bor på Sjövik. Den känslan försvinner väl förhoppningsvis snart för annars kommer det att bli en jobbig sommar.

Imorgon ska jag ta tag i mitt liv. Ska kolla jobb och börja planera framtiden lite. Jag har som sagt ingen aning om vad jag vill göra men jag måste ju börja fundera. Hoppas verkligen att det kommer att gå bra för mig framöver, jag skulle verkligen behöva det nu.

Det känns lite som att jag på ett sätt är tillbaks till där jag var för tre år sen. Då hade jag ingen aning om vad som skulle hända i framtiden. Skilladen mellan nu och då var att jag hade ett jobb och en lägenhet då. Nu har jag inget av dem, jag måste verkligen börja om från början. Jag önskar att jag hade en livscoach eller nåt som kunde säga åt mig vad jag ska göra. Någon som har lust att bli min livscoach?

Imorgon ska jag ta tag i allt, men idag tänker jag bara slappa och försöka komma in i mitt nya liv.

Konstigt.

<3

Tack för denna underbara kväll!

"Vem ska trösta knyttet" - från idag på Bergslagsteatern.

Jag mår riktigt jävla pissigt över att det bara är några dagar kvar nu. Den där illamående-känslan som kommer sista veckan har infunnit sig och aldrig någonsin har jag önskat att jag kunde stanna tiden så mycket som jag önskar det nu. Det är så mycket tid av den här terminen som inte har varit bra och jag skulle vilja få göra om den igen. Det kunde inte kännas på något annat sätt än det har gjort men jag önskar att det hade gjort det.

Tidigare ikväll gick jag till kapellet och satte mig och spelade lite på flygeln och sjöng. Jag började minnas en massa gånger när jag har suttit där under de tre år jag har varit här. Kapellet har varit min fristad då jag har kunnat sitta och spela och sjunga utan att någon hör (det är väldigt lyhört uppe på Musicum) och jag har kunnat sjunga ut och verkligen få ur mig mycket av det jag har haft inom mig. Det har varit mycket olika känslor i det där kapellet. Jag har gråtit både av glädje och sorg medan jag ibland har sjungit tills jag har fått kramp i hela kroppen (eller tills stämbanden blöder som jag brukar säga).

Jag mindes speciellt ett tillfälle från i år när jag satt där. Det var några veckor efter jul då allt var tomt och meningslöst och jag kände mig fruktansvärt ensam. Jag satt i flera timmar och bara sjöng och spelade samtidigt som jag grät och grät. Just då kändes det som att jag inte hade en vän på hela skolan. När jag gick därifrån bestämde jag mig för att det fick vara nog och att jag skulle sluta vid sportlovet. Det höll inte längre och jag kände inte att jag hade något som höll mig kvar eller att någon ens skulle bry sig om jag stack. (Senare kom jag fram till att jag inte kunde sluta eftersom att jag var för involverad i en massa projekt som jag inte kunde dra mig ur. Nu i efterhand är jag glad att jag stannade!)

Idag då när jag satt där i kapellet så kom jag och tänka på första gången jag sjöng inför folk här på Sjövik. Det var två veckor in på terminen i ettan och vi skulle framföra två sånger med Vokalgruppen VI som jag var med i då. Jag hade solot på en låt som heter "Ett liv för mig" och jag var fruktansvärt nervös. Jag sjöng naturligtvis fel och glömde texten på halva låten och ville bara dö efteråt.

När jag tänker tillbaks på det tillfället så inser jag hur mycket jag har utvecklats sen jag kom hit. Som person med även musikalsikt. På vissa plan känns det ibland som att jag är kvar där jag var innan jag började Sjövik, speciellt på självförtroendebiten när det gäller sången. Men jag har lärt mig massor och det är jag så glad för. Även om jag inte har tänkt satsa på sången i framtiden (som var planen när jag kom hit) så tror jag ändå att jag kommer få nytta av det...för sjunga kommer jag ju aldrig sluta att göra.

---

Jag vill nu passa på att skriva ett tack till alla.
Alla som jag har lärt känna under mina år här på Sjövik, tack för allt! Jag tror inte att ni anar vad viktiga ni har varit för mig. Eller jo, det borde ni göra vid det här laget för jag har försökt banka in det i skallen på er väldigt ofta. Ibland för ofta kanske. ;)

Ett speciellt tack till er som jag har fått dela detta med de två senaste åren. Det känns som att vi har gått igenom en livstid tillsammans men jag hoppas att det här bara är början på något som kommer vara föralltid och alltid i evighet. Armen!

Nej men ni fattar.
Det har inte varit lätt alla gånger, det har det inte varit för någon. Jag kan ju bara prata om mina egna erfarenheter och de peridoder som har varit jobiga för mig, och som i sin tur ibland då blivit jobbiga för er, vittnar iallafall för mig hur mycket ni betyder. Fan, utan er är jag ingenting!

Nu blev jag så där sentimental och började som vanligt att vika ut mig känslomässigt som jag hade bestämt mig för att inte göra i det här inlägget. Men skitsamma! Jag älskar er!

Ni är BÄST och ni är ALLT just nu!
Glöm inte det, vad som än händer efter det här!
Vad som än händer.

Igår var det fest på Ängsvillan, "den sista festen" som många kallade den för. Lite dramatiskt, men va fasen...vi är ju esteter faktiskt. Det var trevligt bortsett från vissa små incidenter, eller snarare beteenden hos en del personer. Det resulterade i att jag drömde om det i natt också.

Jag vet inte, en del personer kan ibland bli väldigt korta i ton mot en helt plötsligt. Utan att man fattar varför (och inte för att de är fulla, det vet jag ju själv att det kan bli fel). Det handlar väl om att man får anstränga sig lite ibland och inse att ens beteende faktiskt påverkar andra. Och att inte ta för givet att folk tar vad som helst. Speciellt nu när det är så kort tid kvar och alla är så känsliga. Det känns inte så motiverande att övertyga en person som upplevt samma beteende om att "det var säkert inget personligt" när man själv tar det personligt. Hur som helst, bortsett från det så var det en mysig kväll med folk jag tycker mycket om.

Jag drar mig för att sätta igång med att städa och packa ihop mitt rum. Det känns så overkligt och speciellt att det är sista gången jag gör det. Jag har trivts väldigt bra här (oftast, ibland har rummet känts som en fängelsecell) och det känns vemodigt att lämna det. Jag måste göra någon hemlig markering någonstans i rummet. Jag är ju trots allt den som har bott längst tid på det här rummet någonsin om jag har förstått det rätt. Ska komma på något bra.

Idag hoppas jag på att det händer något kul, jag har skickat sms till Rebecka, hon är alltid kul att vara med så jag väntar ivrigt på svar.

Blir så less på det svenska vädret ibland. Här har man gått runt och nästan stekts till döds av sommarvärmen som varit och nu när jag tittar ut genom fönstret så snöar det. Fantastiskt, eller hur.

Hannes, jag och Sabina har städat ur kylarna här på Storgården. Det var välbehövligt men äckligt. Det känns som att jag har fullt med mördarbakterier över hela kroppen. Kanske skulle man ta en dusch för att försöka bli av med känslan. Vi får se om jag orkar.

Sex dagar kvar här...det känns skumt.

Sitter och tänker på att saker skulle kunna ha varit väldigt annorlunda nu. Tänker på att jag var så nära på att dra härifrån efter sportlovet, det var nästan definitivt. Just för tillfället känner jag mig glad över att jag inte drog, men det har varit många tillfällen när jag önskat att jag hade gjort det.

Det här tredje året blev verkligen inte som jag hade tänkt mig. Det blev en helt annan grej, både utbildningsmässigt och socialt. Rent spontant skulle jag säga att det har varit mitt sämsta år här, men jag vet egentligen inte om det är så. Det har ju trots allt haft många fina stunder. Speciellt under hösten som var den bästa i mitt liv. Tyvärr har den här vårterminen dragit ner ganska mycket och jag har lite svårt att minnas hur det kändes att vara så glad som jag var då.

Nu när det bara är tio dagar kvar så känns det ändå bra. Jag tänker försöka njuta av tiden som är kvar för jag vet att jag kommer att sakna det sen. Det ska bli spännande och se vilka man har kvar sen efter avslutningen. Förhoppningsvis många, men jag vet ju hur det kan bli. Jag har iallafall en avtalat besök hos Albin i Borlänge i höst, det är ju alltid nåt. Men jag hoppas på att ha kvar många fler från förra året och det här året än vad jag har från mitt första år här. Men jag vet att inget är självklart. Det lär visa sig.

Men jag hoppas ändå mycket på att få fortsätta vara en del av folks liv.

Klart att jag vill va me' liksom!

Jag måste sluta att överanalysera det jag drömmer. Och allt handlar bara om en kram egentligen.

Tog precis farväl av vägledarna som idag åkte iväg på sin långfärd. Känns konstigt att de inte kommer att vara här den sista tiden. Nu börjar det verkligen kännas att det snart är slut. Usch!

Jag har, hör och häpna, en liten lucka där jag inte behöver göra någonting. Sjöviksfestivalen (som jag och Åsa arrangerar) är i full gång och det har gått jättebra hittills. Det har varit full rulle hela dagen men nu är det som sagt lite lugnt. Jag sitter och väntar på att min mat ska komma med folk från stan. Efter att jag har ätit rullar det igång igen.

Funderar över om jag ska ta mig en dusch. Det har varit svinvarmt hela dagen så jag känner mig lite svettig och äcklig. Men man ska väl inte klaga antar jag.

Återkommer.