Unison - Let's unite tonight

Hmm, jag har insett att de närmaste veckorna kommer att bli hysteriska för min del. Har massor att göra och tänkte därför lista det här så att jag har det uppskrivet någonstans.

31 maj       Åker till Falun
1 juni         Hem från Falun, åker till Avesta
2 juni         Möte på Sjövik
3 juni         Hem till Västerås
4 juni         Fixa och dona inför brors student
5 juni         Bror tar studenten och allt vad det innebär
6 juni         Bröllop i Fläckebo, sover kvar där
7 juni         Åker eventuellt till Hudiksvall för att gå på inflyttningskalas
8 juni         Hem till Västerås, fota Rhapsody in Rock
9 juni         Åker till Sjövik för att jobba på TPG-läger i 9 dagar
10 juni       TPG-läger
11 juni       TPG-läger
12 juni       TPG-läger
13 jnui       TPG-läger
14 juni       Åker till Stockholm för att fota på Where The Action Is med Rockfoto
15 juni       Tillbaks till Sjövik för att jobba på TPG-läger
16 juni       Hem till Västerås och börja flyttpacka för att sen flytta.

Ja, efter att jag har kommit hem från Sjövik så är jag hemma i lite mer än en vecka då jag ska hinna sortera alla mina grejer som jag har hos mina föräldrar för att de ska flytta. Sen drar jag på Peace & Love med Rockfoto.

Det kommer att bli en hektisk månad.

Foto: Josef Kjellqvist, Redigering: Jag

Fan vad vi flänger fram och tillbaka, jag och Åsa. Igårkväll åkte vi hem till Västerås med det första flyttlasset och i morse åkte vi tillbaks hit till Sjövik igen. Och dagen till ära var Hannes/Hampe/Bloo här en snabbis och hjälpte Adams pappa att hämta Adams grejer från Ängsvillan. Det var väldigt kul att se honom igen trots att det inte ens har gått en vecka sen vi sa hejdå. Hoppas att man träffar honom och folk lika ofta resten av sommaren.

Jag blir kvar här till imorgon och då åker jag antagligen till Falun för att se Silverpennies spela på Seasidefestivalen. Det ska bli kul att se dem igen, senast var ju på Sjöviksfestivalen och den konserten vad skitbra! Sen är det en massa andra folk från skolan som ska dit så det blir najs att träffa folk där. Har egentligen inte råd att flänga runt som jag gör men va fan, det är det värt!

Nu ska jag och Åsa åka in till stan och handla lite.

Fläng fläng!

Är tillbaks på Sjövik i ett par dagar för att göra klart allt. Under min vistelese här så sover jag i det rum som Jonas har bott i under året. När jag och Åsa kom hit i början av det här läsåret så bodde jag de första nätterna i det här rummet eftersom att vi var tidiga och jag inte hade tillgång till mitt rum än.

I morse när jag vaknade så fick jag världens flashback till då i höstas när vi kom hit. Samma känslor som jag hade då kom tillbaks och jag känner det än. Det känns så verkligt och så länge jag är kvar här inne i rummet så är det som att jag har kastats bakåt i tiden och att det är två dagar kvar tills vi ska börja det sista åre. Och som sagt, jag känner allt som jag kände då...fast jag känner det nu. Så just nu är jag lite pirrig, nervös men samtidigt så himla glad och förväntansfull. Sen är det lite annat också men det tar vi inte här... ;)

Nu vaknade Åsa så vi kanske ska käka frukost.

Vill inte gå ut genom dörren och bryta det här, men jag lär väl.
Dörrar stängs bakom en samtidigt som nya öppnas framför en.
Eller vad man brukar säga...

Jag vet inte...man måste ju hitta dörrjävlen först bara.

Så fort jag blir sysslolös så blir jag rastlös och uttråkad. Var och hängde på stan med Erik och Carro igår, det var kul och najs. Roligt att se dem igen. Sen på kvällen repade jag med Åsa inför dagens sångjobb (är egentligen försenad och borde göra allt jag ska göra istället för att sitta här och skriva). Det gick ganska bra, vi ska träffas om en timme och köra igenom programmet en gång till innan det är dags för själva framträdandet.

Efter att framträdandet är klart åker vi till Sjövik för att jobba klart med det vi inte har gjort klart. Jag är otroligt kluven till att åka dit för jag vet inte hur det kommer att kännas. När jag åkte i lördags var det skönt att komma därifrån för att det var så tomt. Nu kommer det ju iofs att vara lite folk där. Men jag vet inte...det kommer inte att vara samma sak.

"Det är så tråkigt och trist utan dig"

Idag skulle jag ju ta tag i mitt liv. Och det ska jag iofs också, men det började lite dumt för det första jag gjorde var att sätta mig och kolla igenom folks bilddagböcker från läsåret som gått. Det var inte så smart. Det är en sak att se mina egna bilder, de har jag ju sett så många gånger. Men när jag nu såg andras bilder för fösta gången på länge så kändes det mycket mer.

Jag vet att det är slut nu och jag kommer att komma över det. Jag behöver bara lite tid och jag behöver få tjata om det här ett tag nu. Hoppas att ni som inte är Sjövikare har lite överseende med mitt tjat och gnäll. :)

Vaknade ganska tidigt idag, vid 07.12 eller vad den var. Har inte kunnat somna om ordentligt sen dess och nu är det verkligen på tiden att kliva upp ur sängen. Jag ska sätta mig och kolla alla jobbannonser jag kan hitta. Jag ska även börja kolla upp boende både här i Västerås och i Örebro tänkte jag. På eftermiddagen ska jag träffa Erik och Carro för första gången på en evighet. Det ska bli kul! Sen till kvällen ska jag repa med Åsa inför morgondagens sångjobb (känns sådär eftersom att vi är så dåligt förberedda) och så ska jag packa inför vår lilla tripp tillbaks till Sjövik. Vi ska avsluta allt jobb som vi har gjort. Det känns lite sådär att åka tillbaks igen men det blir nog bra.

Ska äta nåt nu tror jag.
(Nu hade det varit fika i matsalen och "Välkommen till en ny arbetsvecka och idag är det jourbyte". Det känns i hela kroppen när jag skriver det.)

Nu sitter jag hemma hos mina föräldrar och denna gång inte som en besökare, nu bor jag här tillsvidare tills jag hittar en lägenhet någonstans. Det är väldigt konstigt att tänka sig att jag är Västerås-bo nu igen, det har inte gått in i huvudet ännu. Det känns fortfarande som att jag bor på Sjövik. Den känslan försvinner väl förhoppningsvis snart för annars kommer det att bli en jobbig sommar.

Imorgon ska jag ta tag i mitt liv. Ska kolla jobb och börja planera framtiden lite. Jag har som sagt ingen aning om vad jag vill göra men jag måste ju börja fundera. Hoppas verkligen att det kommer att gå bra för mig framöver, jag skulle verkligen behöva det nu.

Det känns lite som att jag på ett sätt är tillbaks till där jag var för tre år sen. Då hade jag ingen aning om vad som skulle hända i framtiden. Skilladen mellan nu och då var att jag hade ett jobb och en lägenhet då. Nu har jag inget av dem, jag måste verkligen börja om från början. Jag önskar att jag hade en livscoach eller nåt som kunde säga åt mig vad jag ska göra. Någon som har lust att bli min livscoach?

Imorgon ska jag ta tag i allt, men idag tänker jag bara slappa och försöka komma in i mitt nya liv.

Konstigt.

<3

Tack för denna underbara kväll!

"Vem ska trösta knyttet" - från idag på Bergslagsteatern.

Jag mår riktigt jävla pissigt över att det bara är några dagar kvar nu. Den där illamående-känslan som kommer sista veckan har infunnit sig och aldrig någonsin har jag önskat att jag kunde stanna tiden så mycket som jag önskar det nu. Det är så mycket tid av den här terminen som inte har varit bra och jag skulle vilja få göra om den igen. Det kunde inte kännas på något annat sätt än det har gjort men jag önskar att det hade gjort det.

Tidigare ikväll gick jag till kapellet och satte mig och spelade lite på flygeln och sjöng. Jag började minnas en massa gånger när jag har suttit där under de tre år jag har varit här. Kapellet har varit min fristad då jag har kunnat sitta och spela och sjunga utan att någon hör (det är väldigt lyhört uppe på Musicum) och jag har kunnat sjunga ut och verkligen få ur mig mycket av det jag har haft inom mig. Det har varit mycket olika känslor i det där kapellet. Jag har gråtit både av glädje och sorg medan jag ibland har sjungit tills jag har fått kramp i hela kroppen (eller tills stämbanden blöder som jag brukar säga).

Jag mindes speciellt ett tillfälle från i år när jag satt där. Det var några veckor efter jul då allt var tomt och meningslöst och jag kände mig fruktansvärt ensam. Jag satt i flera timmar och bara sjöng och spelade samtidigt som jag grät och grät. Just då kändes det som att jag inte hade en vän på hela skolan. När jag gick därifrån bestämde jag mig för att det fick vara nog och att jag skulle sluta vid sportlovet. Det höll inte längre och jag kände inte att jag hade något som höll mig kvar eller att någon ens skulle bry sig om jag stack. (Senare kom jag fram till att jag inte kunde sluta eftersom att jag var för involverad i en massa projekt som jag inte kunde dra mig ur. Nu i efterhand är jag glad att jag stannade!)

Idag då när jag satt där i kapellet så kom jag och tänka på första gången jag sjöng inför folk här på Sjövik. Det var två veckor in på terminen i ettan och vi skulle framföra två sånger med Vokalgruppen VI som jag var med i då. Jag hade solot på en låt som heter "Ett liv för mig" och jag var fruktansvärt nervös. Jag sjöng naturligtvis fel och glömde texten på halva låten och ville bara dö efteråt.

När jag tänker tillbaks på det tillfället så inser jag hur mycket jag har utvecklats sen jag kom hit. Som person med även musikalsikt. På vissa plan känns det ibland som att jag är kvar där jag var innan jag började Sjövik, speciellt på självförtroendebiten när det gäller sången. Men jag har lärt mig massor och det är jag så glad för. Även om jag inte har tänkt satsa på sången i framtiden (som var planen när jag kom hit) så tror jag ändå att jag kommer få nytta av det...för sjunga kommer jag ju aldrig sluta att göra.

---

Jag vill nu passa på att skriva ett tack till alla.
Alla som jag har lärt känna under mina år här på Sjövik, tack för allt! Jag tror inte att ni anar vad viktiga ni har varit för mig. Eller jo, det borde ni göra vid det här laget för jag har försökt banka in det i skallen på er väldigt ofta. Ibland för ofta kanske. ;)

Ett speciellt tack till er som jag har fått dela detta med de två senaste åren. Det känns som att vi har gått igenom en livstid tillsammans men jag hoppas att det här bara är början på något som kommer vara föralltid och alltid i evighet. Armen!

Nej men ni fattar.
Det har inte varit lätt alla gånger, det har det inte varit för någon. Jag kan ju bara prata om mina egna erfarenheter och de peridoder som har varit jobiga för mig, och som i sin tur ibland då blivit jobbiga för er, vittnar iallafall för mig hur mycket ni betyder. Fan, utan er är jag ingenting!

Nu blev jag så där sentimental och började som vanligt att vika ut mig känslomässigt som jag hade bestämt mig för att inte göra i det här inlägget. Men skitsamma! Jag älskar er!

Ni är BÄST och ni är ALLT just nu!
Glöm inte det, vad som än händer efter det här!
Vad som än händer.

Igår var det fest på Ängsvillan, "den sista festen" som många kallade den för. Lite dramatiskt, men va fasen...vi är ju esteter faktiskt. Det var trevligt bortsett från vissa små incidenter, eller snarare beteenden hos en del personer. Det resulterade i att jag drömde om det i natt också.

Jag vet inte, en del personer kan ibland bli väldigt korta i ton mot en helt plötsligt. Utan att man fattar varför (och inte för att de är fulla, det vet jag ju själv att det kan bli fel). Det handlar väl om att man får anstränga sig lite ibland och inse att ens beteende faktiskt påverkar andra. Och att inte ta för givet att folk tar vad som helst. Speciellt nu när det är så kort tid kvar och alla är så känsliga. Det känns inte så motiverande att övertyga en person som upplevt samma beteende om att "det var säkert inget personligt" när man själv tar det personligt. Hur som helst, bortsett från det så var det en mysig kväll med folk jag tycker mycket om.

Jag drar mig för att sätta igång med att städa och packa ihop mitt rum. Det känns så overkligt och speciellt att det är sista gången jag gör det. Jag har trivts väldigt bra här (oftast, ibland har rummet känts som en fängelsecell) och det känns vemodigt att lämna det. Jag måste göra någon hemlig markering någonstans i rummet. Jag är ju trots allt den som har bott längst tid på det här rummet någonsin om jag har förstått det rätt. Ska komma på något bra.

Idag hoppas jag på att det händer något kul, jag har skickat sms till Rebecka, hon är alltid kul att vara med så jag väntar ivrigt på svar.

Blir så less på det svenska vädret ibland. Här har man gått runt och nästan stekts till döds av sommarvärmen som varit och nu när jag tittar ut genom fönstret så snöar det. Fantastiskt, eller hur.

Hannes, jag och Sabina har städat ur kylarna här på Storgården. Det var välbehövligt men äckligt. Det känns som att jag har fullt med mördarbakterier över hela kroppen. Kanske skulle man ta en dusch för att försöka bli av med känslan. Vi får se om jag orkar.

Sex dagar kvar här...det känns skumt.

Sitter och tänker på att saker skulle kunna ha varit väldigt annorlunda nu. Tänker på att jag var så nära på att dra härifrån efter sportlovet, det var nästan definitivt. Just för tillfället känner jag mig glad över att jag inte drog, men det har varit många tillfällen när jag önskat att jag hade gjort det.

Det här tredje året blev verkligen inte som jag hade tänkt mig. Det blev en helt annan grej, både utbildningsmässigt och socialt. Rent spontant skulle jag säga att det har varit mitt sämsta år här, men jag vet egentligen inte om det är så. Det har ju trots allt haft många fina stunder. Speciellt under hösten som var den bästa i mitt liv. Tyvärr har den här vårterminen dragit ner ganska mycket och jag har lite svårt att minnas hur det kändes att vara så glad som jag var då.

Nu när det bara är tio dagar kvar så känns det ändå bra. Jag tänker försöka njuta av tiden som är kvar för jag vet att jag kommer att sakna det sen. Det ska bli spännande och se vilka man har kvar sen efter avslutningen. Förhoppningsvis många, men jag vet ju hur det kan bli. Jag har iallafall en avtalat besök hos Albin i Borlänge i höst, det är ju alltid nåt. Men jag hoppas på att ha kvar många fler från förra året och det här året än vad jag har från mitt första år här. Men jag vet att inget är självklart. Det lär visa sig.

Men jag hoppas ändå mycket på att få fortsätta vara en del av folks liv.

Klart att jag vill va me' liksom!

Jag måste sluta att överanalysera det jag drömmer. Och allt handlar bara om en kram egentligen.

Tog precis farväl av vägledarna som idag åkte iväg på sin långfärd. Känns konstigt att de inte kommer att vara här den sista tiden. Nu börjar det verkligen kännas att det snart är slut. Usch!

Jag har, hör och häpna, en liten lucka där jag inte behöver göra någonting. Sjöviksfestivalen (som jag och Åsa arrangerar) är i full gång och det har gått jättebra hittills. Det har varit full rulle hela dagen men nu är det som sagt lite lugnt. Jag sitter och väntar på att min mat ska komma med folk från stan. Efter att jag har ätit rullar det igång igen.

Funderar över om jag ska ta mig en dusch. Det har varit svinvarmt hela dagen så jag känner mig lite svettig och äcklig. Men man ska väl inte klaga antar jag.

Återkommer.

Det är hektiska dagar här på Sjövik nu. Alla håller på att slita ut sig helt och hållet, men så är det alltid i slutet av vårterminen. Det är lite synd för ma hinner inte riktigt njuta av sista tiden som är här, för sista tiden är det sannerligen. Helt sjukt att det snart är över för alltid. Tre år har jag levt här och nu ska jag helt plötsligt inte göra det längre. Jag är väldigt kluven över hur jag känner inför detta. Men det kommer att bli jävligt jobbigt att säga hejdå till alla den här gången.

Tre år!

Sjukt nära.

Hmm, borde nog sova istället. Jag ska ju faktiskt upp och sitta i jury hela dagen imorgon.
Bra de!

Adam och Sparre är klada hestar.

Just nu är det sökningar på Sjövik. Det är en massa nervösa människor som är här och gör sina prov för att förhoppningsvis komma in och gå här i höst. Jag minns min sökning, jag var sjukt nervös trots att jag typ visste att jag skulle komma in. Jag hade blivit tillfrågad året innan om jag ville börja. Men det är ju alltid jobbigt när man ska bedömmas folk som man inte känner. Ja.

Nu är det dags för lunch snart. Gott.

Har ni varit med om någon gång att vissa situationer är så klyschiga och som hämtade ur en film att ni har lust att kräkas? Det var ett sånt tillfälle här för några dagar sen. Jag kan tyvärr inte skriva vad det var men jag höll verkligen på att spy samtidigt som jag skrattade högt när jag såg det. Fast det känns samtidigt fint att vi är en stor hög med drama queens allihopa här ute i skogen. Vi är fina.

Det ska bli skönt att börja jobba igen imorgon, ledighet är för töntar...eller nåt. Nej, men det ska seriöst bli skönt att sysselsätta sig så man slipper spendera så mycket tid med sig själv och sina tankar. Ska göra klart det sista inför sökningarna och dra igång allt som behöver dras igång till Sjöviksfestivalen som är kommande helg. Helt sjukt att det redan är dags men det ska bli grymt kul också! (Note to self: Kom ihåg att fråga de du ska fråga om de kan hjälpa till med vissa förberedelser inför helgen!)

Jag blev idag erbjuden att gå kvar här ett fjärde år. Jag skrattade åt denna absurda tanke, men skrattet lade sig när jag insåg att jag egentligen inte har några bättre planer som det ser ut nu. Nej lugn, jag ska inte gå kvar här ett år till...men framtiden skrämmer mig. Vad fan ska jag göra med mitt liv? Det där mörkret som omslöt mig våren och sommaren 2005 börjar åter lura sig på. Det, mina vänner, är INTE en bra grej.

Jag undrar förresten om jag har gjort en dum grej. Finns egentligen bara ett sätt att ta reda på det...

Det känns som att det här kommer bli en lång natt. Jag sov ganska länge i morse och det får jag betala för nu genom att jag är ganska pigg och inte känner något större behov av sömn. Men det känns lite stressande att fåglarna precis började kvittra utanför fönstret, snart blir det ljust och då blir det ännu svårare att somna.

Tre veckor kvar idag...vad kommer att hända sen?

---

[05.03]

Undrar om man skulle äta nåt kanske...

Ni kan ju gissa hur tillfreds jag känner mig med allt just nu.

---

[06.21]

Nu är jag mätt. Har gjort några försök att göra grejer för att få mig att bli trött. Jag har kollat på Family Guy, redigerat bilder, skrivit ett argt brev på tre A4 sidor som personen det är riktat till aldrig kommer att få läsa, planerat lite grejer inför Sjöviksfestivalen...allt detta utan att jag är nå tröttare nu.

Kom precis från en promenad i regnet. Det blev ganska blött men det var ändå skönt på nåt sätt. Man kan ju alltid ta på sig torra kläder igen liksom.

Nu har vi långledigt från skolan vilket är ganska skönt, samtidigt som jag inte riktigt gillar att inte ha så mycket att göra. Jag får för mycket tid att tänka då och det är inte så bra just nu. Det har känts ganska bra den senaste tiden, just för att jag haft fullt upp och inte har haft tid att tänka på allt som jag egentligen kanske behöver tänka på. Det är svårt att göra det ensam utan att det blir helt åt helvete. Jaja.

Hoppas att det händer nåt kul ikväll.