Så går en tid...



Dagarna har gått fort, och de går fort hela tiden. Imorgon är lägret slut och det är dags att återvända till livet där hemma för ett tag. I en vecka för att vara exakt för sen drar jag till Borlänge med Rockfoto för att jobba på Peace & Love. Veckan som är emellan nu ska jag flyttpacka och rensa bland saker som jag har sparat på mig under mitt liv. Det skulle ta mer än en vecka att gå igenom allt men jag har inte tid så jag får lägga på ett kol när jag väl har kommit hem.

Det är skönt att ha saker att göra men jag har knappt haft någon tid över till att tänka. Det är ju både bra och dåligt. Jag skulle behöva ta tag i framtiden och verkligen fundera över vad jag ska göra. Och var jag ska bo. Västerås? Örebro? Eller kanske något helt annat...? Jag tror iofs att jag drar mig lite för att ta tag i det också. Det är ju som lite läskigt.

Lägret har varit jätteroligt och under större delen av tiden så har jag varit så glad över att jag tackade ja till det här. Visst har det varit stunder när jag och Johan bara har velat gå och dränka oss i Bäsingen för att vi är så trötta på hela grejen, men fasen vad fina de är. Skulle vilja packa ner en del av dem imorgon och ta med mig dem hem. Hoppas att de som vi har tänkt ska komma in kan gå i höst, då ska jag lätt komma och hälsa på dem.

Det har också varit roligt att lära känna assistenterna lite bättre. Det är ett skönt arbetslag som har skitkul när de jobbar ihop. Det trodde jag faktiskt inte men de är som en familj. Det är precis så det har känts att vara här på det här lägret, att vi är som en stor familj. Skulle lätt kunna tänka mig att jobba här som assistent. Iallafall ett tag.

Imorgon när jag kommer hem ska jag bara slappa och inte göra någonting. Eller jo förresten, jag ska iväg med Åsa och ta en burgare. Men bortsett från det så ska jag ta en lugn helg tror jag. Få lite tid att tänka och så.

Dags att sova så att jag inte försover mig imorgon igen. Har försovit mig två mornar i rad nu. Iofs är det inte så konstigt men det känns ju ändå drygt och oproffsigt. Men de andra i arbetslaget bara skrattar och tycker att det är kul att vi är så trötta.

God sömn! Som en god vän till mig brukade säga.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0