Unison - Let's unite tonight

Idag tar jullovet slut och jag ska åka tillbaks till skolan igen. Det känns som att vi har varit hemma i månad för att tiden har gått så långsamt på grund av brist på sysselsättning. Första delen av lovet var ganska jobbigt eftersom att jag bara satt hemma och kände mig ensam och deppig. Det blev bättre på nyår och efteråt fram till nu. Då blev det att jag åkte bort och hälsade på lite folk och sen har jag haft chansen att träffa folket här ifrån stan.

Nu ska jag börja min sista termin på Sjövik. Någonsin. Det känns konstigt och jag är av någon anledning nervös för att åka tillbaka. Jag tror aldrig att jag har varit nervös för att återvända efter ett lov förut. Jag har funderat en del vad detta kan bero på. Jag kan tänka mig att det har en del att göra med min önskan om att den här terminen ska flyta på utan större hinder. Det har inte varit en termin som gått utan att det har varit något trubbel för antingen mig eller någon av mina vänner. Och självklart kan det ju inte vara perfekt, men det känns som att om det är en termin jag skulle vilja var så nära perfekt det går så skulle det vara den här.

För min egen del så vet jag att det är jag som bestämmer hur allt kommer att bli. Det finns saker som skulle kunna bli jobbiga men jag har tänkt att jag ska försöka låtsas att det inte finns. Men sen vet jag ju att det är de små grejerna som avgör i mitt fall. Det räcker med en dålig kombination av att jag känner mig lite låg och någon gör eller säger någonting så kan det vara kört. Men jag har hur som helst tänkt att jag i så stor mån jag bara kan inte ska låta mig nedslås i första taget. Vi får se hur det går.

Jag tror att det får räcka så just nu, känner att ja vill skriva en massa saker men jag ska nog inte göra det. Inte just nu i alla fall.