De här jäkla nätterna!

Jag är dålig på att låta saker komma fram nu iallafall. Jag går runt och trycker undan det och låtsas vara gladare än jag är när jag är med folk, men så fort jag blir ensam så faller det som en sten. Det är ju det där att man inte vill vara till besvär som jag har nämnt tidigare.
Invant beteende kallas det.

Men idag insåg jag att en liten gest kan göra ganska mycket för att det ska kännas lite bättre för ett tag. Det känns bra och jag kände en sådan uppskattning för det.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0