Unison - Let's unite tonight

Jag älskar internskämt, det enda som är synd är att inte alla förstår dem. I och för sig kanske det är meningen med dem. Jaja, hur som haver. Helgen har varit fin, ångrar inte att jag åkte med trots att jag ibland funderade vad jag hade där att göra. Jag har så dålig koll på folkmusik så ibland när jag satt och bläddrade i spelschemat så blev jag jag helt snurrig och det resulterade i att jag bara satt på mitt arsel och glodde. Jag var inte på lika många workshops och danskurser som de andra men det gav mig tid till att sitta och bara iaktta folk, vilket jag tycker är jätteintressant. Har dragit några slutsatser om folkmusik-folk men det ska jag inte göra nåt utlägg om här. Men fina är de.

Den här veckan är det spelvecka här på skolan. Alla ensembler repar som tokar för att sedan redovisa det för oss andra i nästa vecka. Jag är ju inte med i nån ensemble så jag ska inte spela nåt men det ger mig tid att jobba med annat som jag ligger efter med. Sen tänkte jag softa lite också inför den kommande stressperiod som ligger framför mig. Nästa vecka blir det nog en del i och med Silverpennies-konserten (24 oktober kl. 19.00 på Maximeteatern i Borlänge. 20 kr i inträde som går oavkortat till UNICEF. KOM!) och alla andra redovisningskonserter som ska vara. Måste dessutom börja fundera lite på en del framtidsprojekt, det kommer ju liksom ett liv efter Sjövik också. Nu är det bara frågan om jag ska satsa på fotandet eller inte. Det är så många andra frågor som jag skulle vilja komma på svaret på först. Har jag vad som krävs? Är mina bilder intressanta för andra att se på? Kan jag bli bättre eller är det kört? Och framför allt, vågar jag tro på mig själv? Jag tror att det är där skon klämmer, jag tror att allt är möjligt bara jag tror på mig själv. Men det är så svårt, jag känner fortfarande att jag är så grön när det gäller foto att jag inte kan avgöra själv om jag har sinne för det eller inte. Ibland tror jag det och då känns det bra och som att det självklart att jag ska försöka livnära mig på det i någon form. Men tyvärr är det inte så så jätteofta och då känns det inte lika självklart. Hjälp!

Nu tror jag att jag ska lägga mig och kolla på Heroes eller någon annan serie för jag känner mig ganska trött och min mötestid med Åsa är inställd idag för hon repar med vokalensemblen. Så jag kan ta det lugnt med gott samvete.

Förresten, detta är sjukt roligt. Jag gillar inte henne så värst.