Unison - Let's unite tonight

...till det andra. Igårkväll var ingen bra kväll alls. Sjukt bekräftelsebehov i kombination med ensamhet är ingen bra kombination. Det var tur att jag lyckades få ur mig det mesta genom att skriva ett väldigt utlämnande inlägg här som jag postade men sen tog bort efter en stund. Det var lite som ett sätt att skrika SE MIG! Det kändes som en aktiv handling att posta det och veta att hela världen skulle kunna läsa det, då hade jag ju i alla fall gjort nåt. Sen när jag hade lugnat ner mig tog jag som sagt bort det igen. Det kändes mest som ett rop på hjälp. Lite fånigt kanske men ibland önskar man bara att folk såg.

Nu är jag ganska nyss hemkommen från kören i Västerås. Det gick faktiskt ganska bra ikväll, det känns bra. Vi får se om jag blir kvar i kören efter jul för det tär ganska mycket på en att sitta och flänga mellan Sjövik och Västerås en gång i veckan. Dessutom vet jag ju att det kommer bli sjukt mycket mer att göra med skolan i vår. Om det nu blir så. Jaja, det behöver jag ju inte gå in på nu. Men det är dags att börja planera inför framtiden. Jag är sugen på att sätta igång och jobba. Jag vill ha ett jobb. Nåt som jag kan känna mig bra på, nåt som jag tycker om att göra. Men det är svårt att hitta dem. Och de lär ju inte bara ramla in framför näsan på mig heller.

Det ska inte vara lätt att leva har jag hört.