Unison - Let's unite tonight

Jag märker hur fort jag faller in i gamla mönster så fort jag åker hem på lov. Allt känns liksom lite sådär, jag blir känsligare och tvivlar på en massa saker. Det är väl som vanligt att jag har för mycket tid att tänka på saker och jag har ju en tendens att vända och vrida på saker. Och gärna åt fel håll. Det är nog bra att jag ska åka bort i några dagar, då kommer jag hålla mig sysselsatt och dessutom ska jag umgås med två av mina bästa vänner. Det blir bra.

Var hos Carro ikväll och vi pratade om våra skolor och framtiden och sånt. Hon satsar på att söka musiker på musikhögskolan nästa år. Hon frågade mig om det är foto som gäller nu. "Ja det är det", svarade jag utan att tänka. Det kändes så självklart när hon frågade. Det verkar som att det är dit jag är på väg och att det är det jag ska fokusera på nu, fokusera på att bli bättre. Jag vet att jag ständigt utvecklas, det ser jag själv på bilderna som jag har tagit. Men jag skulle vilja ha feedback av någon som håller på med det, som är yrkesverksam fotograf. Jag har inte tagit så mycket genomtänkta bilder, jag sysslar ju mest med dokumentärt foto och då mest bilder från mitt liv på Sjövik. De flesta som ser de bilderna är ju folk som som går på skolan och kan därför relatera till bilderna och känna saker när de ser dem. Jag får väldigt sällan höra vad folk som inte går på Sjövik tycker om bilderna, är de bara platta och tråkiga för den som inte känner personerna och som inte vet hur det är att leva på Sjövik? Eller förmedlar bilderna just hur det är och vilken stämning det är? Det är sånt här jag skulle vilja veta, men samtidigt känns det lite dumt att fråga folk också då det lätt kan ses som att man bara fiskar komplimanger och att folk kanske är rädda för att kritisera dem.

Det känns som att man måste lära sig att se objektivt på det man skapar också. Skulle jag tycka att bilderna var intressanta och förmedlade någon form av stämning? Det är ju självklart väldigt svårt men jag skulle vilja lära mig att göra det. Det är samma sak med sången, men där är det nog mycket svårare att vara objektiv. När det gäller det så är jag sjukt självkritisk och det är synd för det är ju inte det jag ska syssla med sen. Jag ställer samma fråga som Kerstin (min sångpedagog) brukar fråga: "Varför kan man inte bara sjunga?"

Jag tror att jag behöver vägledning just nu, någon som kan ge mig råd. Sen är det väl bekräftelse som behövs också. Som vanligt...