Unison - Let's unite tonight

Ikväll är jag nog lite extra känslig tror jag, jag tar varenda liten grej personligt märker jag. Det är så fånigt egentligen för det är en konstig och snedvriden sida av mig som tänker "INGEN VILL VARA MED MIG!" samtidigt som jag vet att så inte alls behöver vara fallet. Och antagligen är det inte så. Folk hade  redan planer helt enkelt. Men det är så typiskt att det alltid är så de kvällar då man verkligen skulle behöva lite sällskap.

När man pratar med vissa på MSN så känns det som att man bara sitter och intervjuar dem. Man ställer en massa frågor och får bara korta svar tillbaks och knappt några frågor tillbaks. Det brukar i det långa loppet inte ge så mycket, både för att personen i fråga bara verkar ointresserad av att prata med en och att det blir ganska enformigt efter ett tag.
Ändå envisas de här människorna med att man ska ha fortsatt kontakt och skriver en hälsningsfras när man loggar in. Man kan ju undra vad de får ut av det? Eller snarare vad som driver dem till att göra detta. För jag vill inte tro att det är så uppe i sig själva att de inte märker att det ganska mycket handlar om envägskommunikation. Det här är nåt jag har funderat på ganska länge, vad tror ni om saken?

TRE SKIVOR JUST NU:

• KID A - Radiohead
• TRANSPARENT KNIFES - Promise and the monster
• LOVE WILL TURN YOU AROUND - Timo Räisänen

Jag sitter och går igenom gamla Bäsingerbilder som ska redigeras och fixas till deras hemsida. De två ovanför här ska inte upp där men de är fina ändå. Haha.

Igår var vi hos Albin och levde rövare. Det var väldigt roligt och jag tror att det kanske knöts lite nya bekantskaper, både för min egen del och för andra. Bilder finns på min bilddagbok där ni som har behörighet kan kolla lite. Ni andra får helt enkelt lita på att det var roligt.

Hmm, jag vet inte riktigt vad jag ska skriva om.

...försmäktar jag på denna skola. Nej då, det går fint. Hade ett litet återfall i lördags natt när jag va lite onykter och tyckte att jag lika gärna kunde röka om jag nu var så sugen. Rökte en cigarett och tyckte att den smakade illa så jag rökte inte upp hela, och efter det vill jag absolut inte börja röka igen. Så bortsett från den ciggen så har jag inte petat på en cigarett på två veckor nu. Go me! :)

Det har varit en stressig vecka hittills men stressen avslutades igår i och med sångjobbet som jag och Åsa gjorde hemma i Västerås. Vi blev uppringda i fredags och blev tillfrågade om vi kunde hoppa in och ta ett jobbet eftersom hon som skulle ha gjort det mist sin dotter dagen innan. Vi tackade ja och satte igång att leta låtar. Vi skulle fylla 45 minuter vilket är känns som ganska mycket, det är det i och för sig. Till slut fick vi i alla fall ihop ett program som vi har repat stenhårt sen i måndags.
Jobbet gick  bra, både vår uppdragsgivare och publiken var nöjd så det kändes bra. Det var första gången jag gjorde ett sånt här typ av jobb hemma i Västerås, där jag sjunger som solist alltså. Vi lämnade lite visitkort så förhoppningsvis generar det här lite fler jobb.

Nu måste jag duscha för sen ska jag och Åsa åka in till stan och hämta min nya kamera!

Jag väntar på att min nya kompis ska komma. Jag kände att det var dags för en uppgradering från min 350D. Hoppas att den är så bra som alla säger att den är. Jag tror inte att jag kommer att bli missnöjd.

Idag blev en sån där dag då jag började fundera en del på framtiden. Jag har ju som bekant sånna dagar lite då och då. Det lustiga är att jag kan tänka totalt olika från dag till dag så det blir ändå delvis varje gång som att det är första gången jag funderar över min framtid.
När folk frågar mig vad jag vill göra efter Sjövik så svarar jag: "Jag vill gå Nordens Fotoskola." Det vill jag, verkligen. Jag tänkte söka förra året men då hann jag inte för det var för mycket här i skolan och jag var tvungen att prioritera bort det.
Idag upptäckte jag att de hade släppt årets sökningsteman. 3st bilder på temat ANSIKTE och 3st bilder på temat MOTSTÅND. Det känns så läskigt för nu är det dags att söka igen och jag måste verkligen lägga tid på att få till något bra, det har varit så mycket snack om det här nu. Jag måste in på den där skolan, vad ska jag annars göra? Det har liksom varit det enda målet sen förra årets sökning. När jag inte hann söka då bestämde jag mig för att jag skulle jobba för att bli bättre, och det tycker jag att jag har blivit. Ganska mycket bättre. Frågan är om det räcker till...time will tell.

Hur det än går så vill jag ändå kunna känna att jag har gjort vad jag har kunnat för att utvecklas. Jag sökte tex. till ROCKFOTO fast jag inte alls kände att jag hade nåt att komma med. Har i och för sig inte fått svar därifrån ännu men jag har inte så höga förhoppningar där, lär ju finnas sjukt många andra som är mycket bättre som söker, men det skulle vara grymt om man fick det. Men, huvudsaken är att jag i alla fall aktivt gjort något som skulle utveckla mitt fotande, och om jag inte får det, i alla fall skulle kunna ha utvecklat mig.
En annan grej jag gör är att jag tackar ja till nästan alla fotouppdrag jag blir erbjuden, även om jag kanske inte har lust eller tror att jag kommer fixa det. Jag lär mig ju någonting av det.

Hmm, mitt i natten-bloggande nu igen...men, det är då jag tänker som klarast.

OBS! Jag måste bara berätta att jag har varit rökfri i en vecka nu och jag är fan stolt över mig själv! Elva års invant rökande...det är skitjobbigt ibland men det känns mest bara så sjukt bra!

Hittade den här bilden när jag kollade igenom lite mappar på min dator. Jag gjorde den för ganska länge sedan när det kom på tal att jag redigerar mina bilder innan jag lägger ut dem på tex. bilddagboken, och folk såg ut som att de inte trodde sina öron. För mig är det självklart men jag har märkt att det inte är det för alla. Att redigera bilder är till och med lite av ett tabu för vissa. Om du har redigerat bilden är den inte äkta och du är inte en lika bra fotograf. Tycker en del. Att det i princip är samma sak som om man skulle ha framkallat en "riktig" bild är inget som folk tänker på.

Om jag ska lägga upp en bild här eller på bilddagboken lägger jag inte mycket tid på redigeringen. Det tar max 30 sekunder per bild och den blir sedan mycket roligare att titta på. Om man nu vill se det så.

Ville bara skriva det nu när jag hittade bilden här ovanför.

Jag sitter och gräver bland gamla bilder för att se om det finns några som jag gillar och skulle kunna tänka mig att skicka som arbetsprover när jag söker. Det går lite trögt, både för att jag inte tycker att det finns så mycket som är tillräckligt bra och för att min dator är seg. Det är dags för en liten rensning tror jag. Funderar på att fara iväg och köpa en extern hårddisk idag, en som jag ska ha alla mina bilder på. Jag tror att det kan vara en bra grej. Sen ska jag nog beställa ett nytt batterigrepp för jag lyckades ju tappa kameran i marken så att det sprack! Tur att det var greppet som tog stöten och inte kamerahuset eller objektivet.

Jag är hemma i Västerås på snabbvisit för vi ska ha konsert i konserthuset idag med GV. Känner mig inte överdrivet peppad för tillfället men det som oroar mig mest just nu är att jag hostar så mycket. När man röker så fräts ju flimmerhåren i halsen bort och när man då slutar så börjar de växa ut igen. Nu är jag inne på min tredje rökfria dag och de har börjat växa. Man kan jämföra det med skäggstubb eller vilken typ av stubb ni nu vill, ni vet ju hur det kliar när det växer ut, så känns det i halsen.
Hur som helst, jag vet inte hur pass mycket jag kommer att hosta när jag sjunger, det lär jag inte veta förrän då. Vi får se hur det går. Hoppas på det bästa.



Jag känner att jag mår ganska bra just nu och det känns gött! Men jag skulle vilja vet hur det är mer er, ni som läser den här bloggen. För jag ser ju att ni är några stycken och jag är jättenyfiken på vilka ni är! Det skulle vara väldigt roligt om ni droppade en kommentar så man vet liksom. Ni som känner mig vet hur nyfiken jag kan vara och att jag blir TOKIG om jag inte får veta det jag vill veta. :)

Jag har nu varit rökfri i ett dygn och jag kan i alla fall säga att det är sjukt jävla jobbigt. Jag har på det här dygnet märkt hur beroende jag är och hur invand min rökning är. Ett exempel, alldeles nyss skulle jag gå ner till kylskåpet och hämta mjölk. När jag kom ner till kylskåpet upptäckte jag att jag hade satt på mig min jacka, för att jag vanligtvis skulle ha passat på att röka när jag ändå var i farten. Tänkte inte ens på att jag satte på mig den, det gjorde jag av en ren reflex. Väldigt otäckt.
Gjorde samma sak när jag hade ätit färdigt lunchen idag, jag brukar alltid ta en kopp kaffe och gå ut och röka en cigg. Idag var jag på väg att gå ut men kom på mig själv när jag kom till foajén att jag faktiskt inte skulle röka.

Ni kanske undrar hur det kommer sig att jag helt plötsligt inte röker. Jag vet knappt själv om det här är rätt tillfälle att göra detta, men jag insåg här om dagen att jag verkligen inte har råd att röka. Jag är så less på att alltid vara pank och att varje månad ha panik när pengarna och cigaretterna börjar ta slut. Jag är trött på att vara beroende av cigaretterna och jag är trött på att de får mig att må så dåligt. Psykiskt får de mig att må bättre, men fysiskt blir det ju bara värre och värre ju längre tid som går. Bara på ett dygn har jag märkt att jag inte är lika trött som jag brukar vara, jag blir inte lika lätt anfådd när jag går i trapporna, det gick lättare att sjunga osv. Jättekul och peppande att man märker en skillnad så fort. Men det finns en baksida också...yrsel, huvudvärk, humörssvängningar, svettningar, feberkänningar.

För tillfället känner jag mig så otroligt kluven. Jag är jätteglad och stolt över mig själv att jag inte har rökt på ett dygn men samtidigt skriker min kropp efter nikotinet. JAG vill inte, men min KROPP vill.

Jag har bestämt mig för att ta det här en dag i taget. Man vill egentligen vara lite försiktig med att säga till folk att man har slutat och jag vill inte riktigt använda mig av ordet sluta för det är så tungt laddat. Jag skulle nog hellre vilja se det som att jag dag för dag väljer att inte röka. Och jag ska belöna mig själv om jag klarar av att låta bli det en viss tid. Små delmål, små segrar...

EN DAG I TAGET.

Fick höra någonting väldigt tråkigt igår som verkligen tog jättemycket på mig. Man ser verkligen hur viktiga alla på skolan är, att vi är som en lite familj som bryr oss om varandra och tar hand om varandra. Jag ska väl kanske lämna det där, men jag hoppas att det går så bra som det kan göra.

I natt kom årets första snö, men som tur är så håller den på att smälta bort. Jag tycker inte så mycket om snö, det enda som är bra med det är att det blir lite ljusare på vintern när det är mörkt. Men det är som sagt det enda. Snö på julafton och nyårsafton får det väl vara i och för sig men inget mer. Men jag funderar över en grej, kom inte snön tidigare när man var mindre? Jag har för mig att jag var ute och lekte i snön tidigt i oktober men jag kanske minns fel. Jaja.



Igår kväll åkte jag och Sofia till Gisela som hade lite fest. Det var jättekul att träffa henne eftersom att jag nästan aldrig gör det. För den som inte vet vem Gisela är så kan jag kort berätta att hon och jag gick gymnasiet ihop. Vi kom fram till att det var fem, snart sex, år sen vi tog studenten. Det är klart att det var länge sen, och det känns länge sen, men när man börjar tänka på vad man har gjort sen dess så känns det längre. Alternativt tänker man: hur fan har jag hunnit med allt jag har gjort sen dess? För det har ju hänt väldigt mycket sen dess. Jag har hunnit med att jobba i över två år och nu är jag ju inne på mitt tredje år på Sjövik. Men den stora frågan nu är ju vad som kommer hända sen...

När jag har besökt en del städer nu på sista tiden så har jag försökt tänka mig själv att bo där. Som senast när jag var i Örebro och jag satt på en bänk och väntade på Johanna och Sofia, då försökte jag föreställa mig själv att jag bodde i stan. Örebro känns som en sån stad som jag skulle kunna bo i, men vad fasen ska jag göra där. Jag har funderat på att söka till Musikhögskolan bara för att testa och se om jag kommer in. Jag vill verkligen inte gå men som sagt, just för att se om man kommer inte eller inte. Det gör jag om jag känner att jag har tid i vår, vilket jag nog inte kommer ha.
Sen har det pratats om Borlänge och att det kanske kommer bo en del folk från skolan där. Jag skulle nog kunna tänka mig att bo där också, men det beror ju helt klart på vilka som bor där. Men på nåt sätt känns det som att jag ska hålla mig kvar i Dalarna, det är där jag har flest vänner. Vi får väl se, men tankarna snurrar. Man måste ju tänka framåt.

Dags att öva fler körstämmor nu inför sjungningen idag. Hej å hå...

Johanna låtsas röka, hur kul som helst för de som känner henne.

Då var vi där igen: jag sitter här hemma hos mina föräldrar och är lite rastlös och längtar tillbaks till skolan. Som det är alltid är när jag är hemma på lov då. Jag vet inte vad det är med mig men jag förändras helt när jag kommer till Västerås. Det är lite som att falla tillbaks i gamla mönster tror jag, jag blir den där lata och sega soffpotatisen som jag var innan jag flyttade härifrån.

Jag tänkte i alla fall försöka göra någonting åt det ikväll, jag är hembjuden till Gisela på "Idol med alkohol" som hon kallar det för. Det blir nog Idol utan alkohol för min del men det kan nog vara trevligt att komma ut lite bara. Jag har inte gjort något sen jag kom hem från Örebro i onsdags. Jag var där och hälsade på Sofia och Johanna i några dagar. Det var väldigt bra att åka dit för jag hade det väldigt bra och det var kul att se dem igen, även om det inte var så länge sen vi sågs.

Jag skulle egentligen ha åkt till Uppsala idag men det fick jag ställa in p.g.a. dålig ekonomi och det känns ruttet. Jag hade verkligen sett fram emot det och har längtat hela veckan men när jag kollade mitt konto igår och insåg att jag redan ligger på minus så var det bara att inse att det inte skulle gå. Jag hoppades in i det sista att det skulle lösa sig på nåt sätt, men ibland kan man inte kontrollera sånt.

Nu måste jag repa lite körstämmor inför helgens framträdanden. Peppen är på högsta nivå...inte. Men det är bara för att jag känner mig hängig, då känns allt lite tråkigt.
Så, var ni än är...Uppsala, Örebro, Umeå, Sjövik...ha en bra kväll!

Jag märker hur fort jag faller in i gamla mönster så fort jag åker hem på lov. Allt känns liksom lite sådär, jag blir känsligare och tvivlar på en massa saker. Det är väl som vanligt att jag har för mycket tid att tänka på saker och jag har ju en tendens att vända och vrida på saker. Och gärna åt fel håll. Det är nog bra att jag ska åka bort i några dagar, då kommer jag hålla mig sysselsatt och dessutom ska jag umgås med två av mina bästa vänner. Det blir bra.

Var hos Carro ikväll och vi pratade om våra skolor och framtiden och sånt. Hon satsar på att söka musiker på musikhögskolan nästa år. Hon frågade mig om det är foto som gäller nu. "Ja det är det", svarade jag utan att tänka. Det kändes så självklart när hon frågade. Det verkar som att det är dit jag är på väg och att det är det jag ska fokusera på nu, fokusera på att bli bättre. Jag vet att jag ständigt utvecklas, det ser jag själv på bilderna som jag har tagit. Men jag skulle vilja ha feedback av någon som håller på med det, som är yrkesverksam fotograf. Jag har inte tagit så mycket genomtänkta bilder, jag sysslar ju mest med dokumentärt foto och då mest bilder från mitt liv på Sjövik. De flesta som ser de bilderna är ju folk som som går på skolan och kan därför relatera till bilderna och känna saker när de ser dem. Jag får väldigt sällan höra vad folk som inte går på Sjövik tycker om bilderna, är de bara platta och tråkiga för den som inte känner personerna och som inte vet hur det är att leva på Sjövik? Eller förmedlar bilderna just hur det är och vilken stämning det är? Det är sånt här jag skulle vilja veta, men samtidigt känns det lite dumt att fråga folk också då det lätt kan ses som att man bara fiskar komplimanger och att folk kanske är rädda för att kritisera dem.

Det känns som att man måste lära sig att se objektivt på det man skapar också. Skulle jag tycka att bilderna var intressanta och förmedlade någon form av stämning? Det är ju självklart väldigt svårt men jag skulle vilja lära mig att göra det. Det är samma sak med sången, men där är det nog mycket svårare att vara objektiv. När det gäller det så är jag sjukt självkritisk och det är synd för det är ju inte det jag ska syssla med sen. Jag ställer samma fråga som Kerstin (min sångpedagog) brukar fråga: "Varför kan man inte bara sjunga?"

Jag tror att jag behöver vägledning just nu, någon som kan ge mig råd. Sen är det väl bekräftelse som behövs också. Som vanligt...

Om ett par timmar far jag hem på höstlov och det är med blandade känslor jag gör det. För tillfället trivs jag väldigt bra med folket här och känner inte för att åka ifrån dem. Men jag tror att det är ganska bra att jag ändå gör det för det är lite dags nu på nåt sätt. Innan allt bara blir jobbigare.

Silverpennies-konserten var jättebra och jag tror bestämt att de har fått sina första svenska fans. Haha.

Jag får skriva mer när jag har kommit hem till Vässan för nu måste jag packa och städa innan jag ska åka.

Silverpennies tävlade i Garagerocken igår och gick vidare till finalen som är den 30 november på Arenen i Falun. Jag är så jävla stolt över dem, det känns gött att det går så bra för dem. De jobbar stenhårt och förtjänar det verkligen. Nu är det bara att ladda inför onsdagens konsert på Maximeteatern i Borlänge.

Jag och killen här ovanför, känd som Hannes/Bloo, har pratat om att vi skulle se Laakso innan året var slut men inte fasen har det blivit av. Vi är så dåååliga. När de spelade på Peace & Love i somras så kom man inte in för att det var fullt, men hade jag vetat att mitt pressack. hade kunnat ta mig in där så hade jag ju lätt utnyttjat det. Det stod i informationen vi fick att press inte var garanterad plats på S2 och Bolanche, som var de mista scenerna, men när jag dagen efter Laakso testade att gå fram till vakterna på S2 och visade upp mitt fotopass så fick jag komma in, trots att det var fullt. Då blev jag lite bitter över att jag hade kunnat komma in på Laakso kvällen innan.

Jaja, det blir väl inget av med det i år. Förhoppningsvis spelar de nåt nästa år. Då jävlar bloo!

Jag var bara tvungen att posta denna otroligt söta bild på Fredrik och mig, är vi inte bedårande? Det tycker i alla fall vi själva. Mössan vandrade runt under kvällen.

Jag tror att jag kan vara på väg att bli sjuk för när jag vaknade kände jag mig fruktansvärt hängig och seg. Ont i huvudet har jag också och det släpper inte trots att jag har tagit huvudvärkstabletter. Det brukar vara så när jag är sjuk, ingenting biter på mig. Vi ska in och bowla ikväll och då ska jag köpa färsk ingefära, det är typ den bästa huskuren för att förebygga en begynnande förkylning. Starkt och ganska äckligt är det men det funkar.

Jag älskar internskämt, det enda som är synd är att inte alla förstår dem. I och för sig kanske det är meningen med dem. Jaja, hur som haver. Helgen har varit fin, ångrar inte att jag åkte med trots att jag ibland funderade vad jag hade där att göra. Jag har så dålig koll på folkmusik så ibland när jag satt och bläddrade i spelschemat så blev jag jag helt snurrig och det resulterade i att jag bara satt på mitt arsel och glodde. Jag var inte på lika många workshops och danskurser som de andra men det gav mig tid till att sitta och bara iaktta folk, vilket jag tycker är jätteintressant. Har dragit några slutsatser om folkmusik-folk men det ska jag inte göra nåt utlägg om här. Men fina är de.

Den här veckan är det spelvecka här på skolan. Alla ensembler repar som tokar för att sedan redovisa det för oss andra i nästa vecka. Jag är ju inte med i nån ensemble så jag ska inte spela nåt men det ger mig tid att jobba med annat som jag ligger efter med. Sen tänkte jag softa lite också inför den kommande stressperiod som ligger framför mig. Nästa vecka blir det nog en del i och med Silverpennies-konserten (24 oktober kl. 19.00 på Maximeteatern i Borlänge. 20 kr i inträde som går oavkortat till UNICEF. KOM!) och alla andra redovisningskonserter som ska vara. Måste dessutom börja fundera lite på en del framtidsprojekt, det kommer ju liksom ett liv efter Sjövik också. Nu är det bara frågan om jag ska satsa på fotandet eller inte. Det är så många andra frågor som jag skulle vilja komma på svaret på först. Har jag vad som krävs? Är mina bilder intressanta för andra att se på? Kan jag bli bättre eller är det kört? Och framför allt, vågar jag tro på mig själv? Jag tror att det är där skon klämmer, jag tror att allt är möjligt bara jag tror på mig själv. Men det är så svårt, jag känner fortfarande att jag är så grön när det gäller foto att jag inte kan avgöra själv om jag har sinne för det eller inte. Ibland tror jag det och då känns det bra och som att det självklart att jag ska försöka livnära mig på det i någon form. Men tyvärr är det inte så så jätteofta och då känns det inte lika självklart. Hjälp!

Nu tror jag att jag ska lägga mig och kolla på Heroes eller någon annan serie för jag känner mig ganska trött och min mötestid med Åsa är inställd idag för hon repar med vokalensemblen. Så jag kan ta det lugnt med gott samvete.

Förresten, detta är sjukt roligt. Jag gillar inte henne så värst.

...på folkmusikfestival i Linköping. Jag är jättetaggad och jag tror att det kommer bli en rolig helg. Vi kommer tillbaks på söndag. Ha det så bra i helgen!

Vi ska faktiskt ut idaaaag, min feta hand och jaaaag... ;)

...till det andra. Igårkväll var ingen bra kväll alls. Sjukt bekräftelsebehov i kombination med ensamhet är ingen bra kombination. Det var tur att jag lyckades få ur mig det mesta genom att skriva ett väldigt utlämnande inlägg här som jag postade men sen tog bort efter en stund. Det var lite som ett sätt att skrika SE MIG! Det kändes som en aktiv handling att posta det och veta att hela världen skulle kunna läsa det, då hade jag ju i alla fall gjort nåt. Sen när jag hade lugnat ner mig tog jag som sagt bort det igen. Det kändes mest som ett rop på hjälp. Lite fånigt kanske men ibland önskar man bara att folk såg.

Nu är jag ganska nyss hemkommen från kören i Västerås. Det gick faktiskt ganska bra ikväll, det känns bra. Vi får se om jag blir kvar i kören efter jul för det tär ganska mycket på en att sitta och flänga mellan Sjövik och Västerås en gång i veckan. Dessutom vet jag ju att det kommer bli sjukt mycket mer att göra med skolan i vår. Om det nu blir så. Jaja, det behöver jag ju inte gå in på nu. Men det är dags att börja planera inför framtiden. Jag är sugen på att sätta igång och jobba. Jag vill ha ett jobb. Nåt som jag kan känna mig bra på, nåt som jag tycker om att göra. Men det är svårt att hitta dem. Och de lär ju inte bara ramla in framför näsan på mig heller.

Det ska inte vara lätt att leva har jag hört.

Hur fan ska jag göra? Det känns ju inte riktigt bra hur det än blir. Ibland önskar man bara att folk kunde bestämma åt en så att man slapp göra det själv.