Unison - Let's unite tonight

Så var kamrathelgen över och jag är helt sjukt sliten och trött. Det känns alltid så tomt och konstigt efter den här helgen, det är först helt hysteriskt med alla människor som är här och sen när alla åker blir det bara tomt. Det var så kul att se alla men som jag skrev tidigare så fanns det ju inte tid till att prata så mycket med alla som var här. Men i det stora hela har det varit en fin helg.

I och med de gamlas återkomst kom det upp en massa gamla känslor som resulterade i att jag på festen på bygdegården fick ett otroligt bekräftelsebehov. Jag ville bara att alla skulle säga hur mycket de tyckte om mig och att jag betydde nåt för dem. Samtidigt var jag lite sur på mig själv som kände så. Att jag dessutom hade fått i mig alldeles för mycket dricka bidrog mycket till det hela. Känns lite som ett misslyckande att det blev så men samtidigt går det så himla mycket bättre nu än det har gjort tidigare. Bara det inte går åt fel håll igen, men jag vet att jag har folk som hjälper mig.

Så, hur ska man sammanfatta den här helgen...det har som sagt varit jättekul att träffa de gamla klasskompisarna och jag är inte alls besviken på nåt sätt. Att det sen är en sliten, trött och lite smådeppig Jocke som sitter här och skriver vittnar väl bara om att det varit mycket känslor i helgen. Som det alltid blir.

I helgen är det så kallad kamrathelg på Sjövik. Det är helgen då alla gamla rävar kommer tillbaks och hälsar på och det händer en massa grejer på skolan.  Det ska verkligen bli skitkul att träffa alla igen, vissa har jag inte sett sen skolavslutningen i maj. Samtidigt är jag jättetrött nu och är lite rädd att jag inte kommer orka prata med så många som jag skulle vilja prata med. Man kanske blir mer pepp när folk väl börjar ramla in.

Det har varit sjukt fint väder idag. Det var bra. Nu ska jag sova...gew nawt!

Jag gillar verkligen inte att känna mig som tredje hjulet och försöker undvika att hamna i sånna situationer men ibland blir det ju bara så. Det är fint att se sina vänner kära och glada men ibland kan det liksom gå lite långt. Är väl mest lite irriterad nu så jag kanske ska skriva så mycket mer om det där nu. Det går över om ett tag.

Ikväll är det mörkt, riktigt mörkt. Det slog mig när jag satt på kvällsfikat och kollade ut genom fönstret och det var helt svart. Nu kommer det vara så här och jag vet inte om jag är beredd på det, det går så fort jämt. Det var som Sabina sa, "va fort tiden går" är ett flitigt använt uttryck på den här skolan. Men det känns verkligen så, tiden bara flyger iväg och man hänger sällan med. Nu är det i och för sig lång tid kvar tills vi slutar så det behöver man ju inte känna någon stress över. Än.

Nej, jag tror inte att det är så bra att jag skriver nu. Är på lite fel humör.

...att jag skulle skriva det här: Nu bloggar jag. Hej. Alla som är glada måste kommentera.

Jag har lyckats skaffa mig ett nytt beroende, Bon Aqua Silver citron. Det är typ det godaste jag har druckit på mycket länge. Igår drack jag sex flaskor vilket resulterade i några extra toalettbesök än vanligt. Men det är ju bra har jag hört. Bortsett från konserveringsmedlet, som i sig kanske är jättedåligt, är det ju bara vatten och fruktjuice (2% haha) så det borde ju inte vara så där jätteonyttigt. Nu har jag bara fyra flaskor kvar så jag måste in till stan så jag kan köpa fler.

Det har varit två helt underbara höstdagar de senaste dagarna men idag är det grått och regnigt. Det är är i och för sig ett väldigt bra väder om man ska städa sitt rum, vilket jag måste göra. Jag har gått och tjatat om att jag måste göra det i två veckor men nu går det ju inte att undvika det längre. Det är liksom lite för dammigt för att jag ska trivas. Grejen är ju att det går ganska fort bara man får tummen ur och gör det.
Men tummen sitter ju så bra där den är. HAHA!

Fan va bilder jag tar nu. Jag har fått ett inspirationsryck och springer runt och tar bilder hela tiden och jag tycker att det är jättekul. Hoppas att det håller i sig. Om jag har tur så kanske jag får någon som funkar som sökningsbild till våren. Måste verkligen börja fundera över det där. Jag vill verkligen komma in där!

Jag undrar vad som händer ikväll. Det har blivit att jag har suttit här vid datorn ganska mycket på sista tiden. Det skulle vara kul att hänga lite istället. Det är ju jag själv som har valt att sitta vid datorn så det handlar väl mer om att jag måste få tummen ur och börja umgås lite med folk igen. Det är ju lite mer folk här nu också än vad det var i början av veckan, fast i helgen åker typ ALLA hem. Jag har räknat till att vi kommer vara cirka 10 stycken här och det är väldigt lite. De beror antagligen på att det är obligatorisk helg nästa helg då det är kamrathelg! Ska bli så jävla kul att träffa alla gamla vänner igen. För den som inte vet vad kamrathelgen är för nåt kan jag berätta att det är en helg där en massa föredetta elever på Sjövik återvänder till skolan och det händer en massa grejer. Vi har som vanligt bokat ygdegården som ligger en bit bort, där blir det kalas på lördagkväll. Kommer bli sjukt kul!

Umgås med folk var det ja...

Var ner i Sjöstuga idag. Det var mitt första besök där sen förra året när vi repade där hela tiden. Det var verkligen lite känslan av den tid när man var yngre. Eller alltså, att det var längre sen än ett drygt halvår sen. Det är annorlunda det här året, det känns helt annat än det har känts tidigare år.

Jag tror att det är en bra grej.

Om man vill ha ett värt tv-jobb ska man alltså ta ett ganska kackigt först och spy i direktsändning. Då får man uppmärksamhet och kanske ett bra jobb på någon bra kanal. Haha, det tycker jag att hon är värd, inte bara för att hon löste situationen galant, utan också för att hon har skänkt mig och många andra så mycket underhållning med sin spya. Jag hejar på Eva och är ganska säker på att vi kommer få se mer av henne och då inte i ett sånt där spelprogram. Hon har även gett oss årets citat:



Om några timmar åker jag tillbaks till skolan. Det ska bli skönt att komma tillbaks och träffa folket som återvänt från fjällen. Funderar över om folk kommer att åka hem i helgen som kommer, eftersom att det är kamrathelg nästa helg och då ska ju alla vara kvar. Lite synd om det blir en sån där död helg nu när man har varit hemma och är sugen på häng och sånt.

Jag tog med mig lite tvätt hem eftersom att båda våra tvättmaskiner på Storgården är trasiga och den tvätten måste jag vika och packa innan jag ska åka. Dags att börja med den kanske.

Plocka äpplen, vik din tvätt! [dansa]

Så många bilder har jag tagit på Sjövik sen vi började. Trodde faktiskt att det var fler, jag hade uppskattat det till ungefär 3500 bilder. Jaja, det spelar ju ingen roll. Fler lär det ju bli.

Dagen har spenderats i Örebro tillsammans med Sofia och Johanna. Det var grymt kul att träffa dem båda två. Man saknar ju folk lite hela tiden men när man väl träffar dem inser man hur mycket man gör det egentligen. Eller hur skönt det är att umgås med dem och ha dem i sin närhet. Hoppas på att kunna åka dit igen på höstlovet. Tidsmässigt hinns det ju med, frågan är hur ekonomin ser ut då.

På tåget hem satt det en man bakom mig och pratade i telefon. Han pratade om I en annan del av Köping, värmeböjan 1994 och sen slutligen om sin fängelsetid. Fattade aldrig vad han hade suttit inne för, det ända jag hörde var "...så livsfarlig är jag inte men". Är så sjukt nyfiken på vad det var men det lär jag väl aldrig få veta. Älskar att tjuvlyssna.

Imorgon bär det av till Sjövik igen. Hoppas att folket som varit borta inte kommer hem allt för sent. Jag har varit hemma i Västerås sen igår och jag saknar redan alla jättemycket. Sjövikssyndromet. Men det har varit skönt att vara hemma och få lite miljöombyte. Tyvärr hann jag inte träffa några Västeråsare den här gången men det är ju snart lov igen.

Bestämde mig för en stund sen att jag åker hem till Västerås idag. Denna gång är det inte en snabbvisit på ett par timmar utan jag stannar i två hela dagar. Har inte varit hemma så sen jag började för snart en månad sen så det ska bli skönt. Det är knappt en kotte här eftersom att de flesta har åkt upp till skolans fäbod som ligger mitt ute i ingenstans. Jag är inte mycket för skogsmulleliv så jag valde att stanna hemma. De kommer tillbaks på onsdag så då tänkte jag att jag passar på att åka hem lite.

Det har som sagt  snart gått en månad och det mesta känns så himla bra. Jag trivs med att vara här, jag trivs med folket och med utbildningen. Det ända som känns lite segt är att jag i år inte tillhör någon ensemble och det gör att jag kan känna mig lite utanför ibland. I och för sig har jag fullt upp med kulturproduktionssidan just nu så det är nog lugnt. Det känns också lite som att jag har haft min tid här, det är liksom dags att lämna det lite.
Som det verkar nu blir jag kvar även nästa termin men det är inte helt säkert. Jag måste väga fördelar mot nackdelar och försöka att inte tänka på det jobbiga att lämna skolan och alla underbara människor här. Förhoppningsvis blir det inte ens aktuellt men jag kan inte blunda för det heller. Det kostar ändå en del att gå här och jag måste känna att det är helt berättigat att jag tar lån för det här. Nog om det.

Jag har ett omättligt behöv av att känna mig behövd, att finnas där för folk och känna att jag gör någon skillnad. Det börjar bli mer och mer påtagligt att det fattas något i mitt liv, men vad kan jag göra åt det? Ingenting just nu och det känns ju lite så där. Hmm, ska nog inte gå in på det så mycket mer. Behövde nog mest bara får ur mig det.

Här finns filmklippet på hon som spyr. Jag dör!

Jag hade kunnat ge vad som helst för att få se detta i direktsändning. Jag tror att jag skulle ha skrattat än om jag hade sett det. Tänk er själva, man sitter där och slötittar på tex. Nattliv, som man kan göra ibland på nätterna om man inte kan sova, och så helt plötsligt spyr programledaren! Hahaha!
Jag brukar oftast bara irritera mig på programledarna och programmen men samtidigt måste jag erkänna att jag har ringt in några gånger. Och jag har verkligen blivit jätteivrig och nervös om jag väl har fått knappa in mitt nummer. Ganska pinsamt egentligen.

Igår var trevligt, jag hade så trevligt att jag till och med glömde att fota och det ska mycket till för att det ska bli så. Åsa och Viktor var och hälsade på, det var så härligt att se dem. Dessutom var ju Kristina, Ida och Julia här också så det kändes lite som förr. Det var bara tvåor här, bortsett från Cissi som var här ett tag. Det blev lite av en mini-kamrathelg fast två veckor för tidigt. Upptakt så att säga. Åh, jag känner nu att det är synd att jag inte tog några bilder. Hade varit fint att ha. Ingen idé att tänka på det nu.

Sjungningen i Västerås igårkväll gick helt åt skogen. Jag tyckte mest att det var pinsamt att stå där och inte kunna låtarna. Men det var i alla fall okej, de låtar jag hade lite sämre koll på hade de andra basarna lite bättre koll på och tvärtom. Hoppas på att det går bättre nästa gång.

Vad ska jag göra idag? Jag vet inte riktigt. Det skulle vara skönt med en promenad, om jag hittar något promenadsällskap. Kanske ska ringa Adam och fråga om han är sugen. Sen kanske jag ska laga någon ordentlig mat för en gång skull. Jag äter bara en massa skit på helgerna och skulle nog må bra av att äta lite riktig mat.
Det kommer sluta med pasta och ketchup och filmtittande istället för promenad.

Jag känner mig själv. ;)

Jag tycker att det är svårt att få bra bilder ibland. Det är inget fel på de jag fotar utan på mig. Jag känner mig liksom inte så kreativ ibland och bilderna blir ganska tråkiga och platta. Har tagit en massa bilder på Bäsingers idag och det var inte jättemånga som blev bra rent bildmässigt. Jag slarvar och tyvärr märker jag det inte förrän efteråt när jag sitter vid datorn. Ska gallra lite senare och se vilka jag tycker att de ska välja.

Om fyrtio minuter ska jag åka till Västerås...igen. Nu är det för att sjunga på borggården på slottet. Det är kulturnatt i stan och kören som jag är med i ska sjunga på vikingamarknaden på slottet. Är för tillfället inte speciellt taggad på det för vi kan inte låtarna vi ska sjunga. I och för sig brukar det kunna gå ganska bra ändå när det väl gäller för att man skärper sig. Är lite orolig bara för på repet i onsdags gick det väl inte så jättebra. Jaja, vi får se hur det går. Efter att vi har sjungit ska vi tillbaks hit till skolan igen där det väntar trevligheter hoppas vi. En, eller två ska jag väl säga, trevligheter väntar i alla fall och det är Åsa och Viktor som kommer på besök ikväll. Ska bli så jävla gött att se dem!

Nu lär jag packa ihop mig lite innan det är dags att åka.

Kom hem sent i natt och började tänka alldeles fel och alldeles för mycket vilket resulterade i ett ganska tråkigt inlägg här. Jag har tagit bort det nu för det kändes inte nödväntigt att det låg kvar. Det var väl bara en sån där nattgrej som kan dyka upp ibland. Men det var väldigt skönt att det kom upp för det är en grej som jag har förträngt. Men nu kom det upp i alla fall och det kanske var lika bra.

Jag sov fram tills nu och det var jätteskönt att ta sig en sovmorgon. Jag funderar nästan på att gå och lägga mig igen, just för att det var så skönt att bara ligga i sängen. Jag missade i och för sig clinicen som var nu på förmiddagen men när jag gick upp vid nio kände jag att jag bara ville sova, så då gjorde jag det istället.

Det handlar väl om att försöka fortsätta tänka och handla i rätt banor.  Sen tror jag att jag ska fortsätta köra på varianten att om nåt dyker upp så behöver jag inte berätta det för någon. Det kanske inte blir lika stort då och det gör det lättare att handskas med. Det är verkligen tvärtemot hur jag egentligen fungerar men jag tänkte testa i alla fall.

Sova mer eller göra sig i ordning och träffa världen...det är frågan.

Det är lite av en sån där dag idag där jag pendlar lite upp och ner. Det är bara så jobbigt att inse vissa saker och det är svårt att intala sig att det är på ett annat sätt än det verkligen är. Kryptiskt, jag vet. Men jag var tvungen att skriva det för att se det i skrift. Är jag på väg att bli knäpp? Vet inte.

Antagligen...det brukar ju vara så.

Ibland kommer jag på vilket otroligt kontrollbehov jag har. Det är helt sjukt och jag blir lite rädd ibland när jag tänker på det.  Det är liksom så mycket som grundar sig i det och påverkar allt från mitt humör och psykiska mående till mitt beslutfattande i olika situtioner. Jag undrar om det har sabbat nåt för mig tidigare i mitt liv när jag har fattat vissa beslut. Det känns som att mycket kunde varit annorlunda. Frågan är ju om det hade varit bättre om saker hade varit annorlunda...

Jag är helt övertygad om att jag är på rätt plats vid rätt tillfälle just nu. När det gäller Sjövik så är jag väldigt glad över mitt kontrollbehov för det höll mig från att börja här i några år innan jag verkligen gjorde det, vilket resulterat i att jag har lärt känna alla underbara vänner jag har fått nu. Det hade jag ju inte gjort annars. Det hade jag ju inte lidit av i och för sig eftersom att jag inte hade vetat om att de fanns men nu när jag gör det så är jag som sagt väldigt glad för det.

Det är värre i situationer som ikväll, när jag inte har koll på var folk håller hus. Då blir jag stressad och smått irriterad över att jag inte vet var folk är och vad de gör. Samtidigt tänker jag ju att det är dumt och att det inte spelar någon roll men kontrollbehovet tar tyvärr över. Oftast slutar det med att jag blir lite deppig och känner mig ensam vilket samtidigt känns jättetöntigt, och så blir jag sur på mig själv över det. Så här håller det på.

Jag tror i och för sig att jag har kommit en ganska bra bit i mitt bearbetande av det för det är inte alls lika farligt som förr. Nu är det väl mer konkreta grejer som tex. min flygrädsla. Den grundar sig helt och hållet på att jag inte har kontroll över situationen. Jag kan inte gå fram till chauffören och säga: "Ursäkta, skulle jag kunna få kliva av här" och det gör att jag får panik. Det är inte rädsla för att dö eller att vi ska störta, det är mer det att jag inte kan bestämma om jag vill vara med på planet eller inte efter att det har lämnat marken. Tur att det finns tabletter man kan ta så att rädslan försvinner för annars skulle jag nog bli kvar här i Sverige hela mitt liv. Jag är alldeles för lat för att åka buss, bil eller tåg till nåt annat land.

Just för tillfället är det att jag inte riktigt kan kontrollera mina tankar och känslor som gör att det känns lite jobbigt. Jag måste hela tiden kämpa emot och det tär på krafterna och det funkar inte alltid, jag orkar helt enkelt inte. Men jag tänker inte ge upp. Planen är att detta ska bli den bästa hösten i mitt liv.

Det ska det.

Jag är så trött att jag mår illa och har svårt att se vad som står på skärmen men jag vill ändå skriva nåt litet inlägg bara för att det inte ska bli för långt mellan gångerna. Anledningen till min trötthet är att jag gick upp i ottan för att åka till Västerås där jag skulle sjunga och efter det ta ett varv på IKEA tillsammans med Hannes och Sabina. Det tar sin lilla stund att ta sig igenom det där bygget. Hittade i alla fall lite grejer som jag behövde så nu är jag ganska mycket pengar fattigare men det orkar jag inte bry mig om nu.

Kvällen har mestadels spenderats med Hannes som nu ÄNTLIGEN har beställt en dator! Grattis bloo, det var inte en dag för tidigt. Nu kan vi som sagt prata på MSN instället så slipper vi vara i samma rum. ;)

Jag älskar att jag varje dag inser hur bra jag har det just nu. Det känns bra för det är för mig ett tecken på att jag inte tar något för givet och att jag verkligen uppskattar min tid här. Det är en otrolig skillnad på hur det har varit tidigare när det gäller mitt humör och mina känslor i allmänhet. Visst, det finns en grej som inte känns så jättebra nu men jag jobbar på det. Och det tänker jag inte låta komma ivägen för det här.

Det är inte ofta jag säger något sånt här men jag tycker fan att jag förtjänar att få må bra ett tag nu.

Jag vet att jag är dålig på att skriva men jag ska försöka bättra mig. Återkommer antagligen senare ikväll för nu ska jag ha planeringsmöte med Adam.

Om man sätter ihop första bokstaven i namnen på alla som är här inne just nu så blir det HEJ. Jag och Emelie hänger hos Hannes a.k.a. vice visarn. Hannes konstaterade just att man kan ha saker i lådor. Han är klipsk min bror. Jag gillar'n. Kände bara för att skriva nåt. Vi lyssnar på Roxette och det känns fint.

YES! Idag publicerades det vilka städer som kommer att ha deltävlingarna i Melodifestivalen 2008 och Västerås har blivit utvald att hålla deltävling nummer två den 16 februari. Om man säger så här, jag SKA ha biljetter till det. Och jag SKA in på efterfesten. Så är det bara. Det som kommer bli pinsammast är att se hur Västerås kommer funka som värdstad. Man brukar ju se hur städerna arrangerar en massa grejer när Melodifestivalen är på besök men Västerås är ju ganska känt för att ha ärthjärnor som håller i kulturella arrangemang. Jag hoppas att jag inte behöver skämmas för min hemstad. Det lär visa sig.

Jag känner mig ganska sliten trots att det har varit helg och allt. Det har ju i och för sig varit hålligång sen i torsdags så det kanske inte är så konstigt. Dessutom är jag i något konstigt tillstånd av förvirring nu igen. Har börjat drömma en massa konstiga drömmar, precis som i våras. Jag undrar om jag påverkas mer av mina drömmar än vad andra gör av sina. Det sätter verkligen prägel på min vardag och jag börjar tänka på vad drömmarna kan ha för betydelse. Har de ens någon betydelse? Hur som helst så sätter det igång en massa tankar om ifall detta är något som verkligen är eller kommer att bli. Det sätter mig i en sits som är rätt jobbig men jag ska försöka att inte låta det ta över igen. Jag har mått bättre nu den senaste månaden än jag har gjort på flera år och jag vill att det ska forstätta att vara så. Hösten är min största fiende men jag ger mig inte i första taget...nu är det FIGHT!